Utflykten som knackade hål på våra fördomar

Klockan 08:00 klämtade skeppsklockan på uppställningen i vanlig ordning. En kvart senare var vi samlad trupp i en taxibåt för att senare hoppa in i en skramlig grön buss med sprucken framruta. Det osade förväntningar och nyfikenhet bland alla i klassen, vad vi hade framför oss var en tvåtimmars bussresa som skulle ta oss till en mennonitby uppe bland bergen vid gränsen till México.

Resan till byn var skumpig och aningen plågsam för oss som hann bli riktigt kissnödiga (saltbrist som vi flesta har gör att man blir väldigt kissnödig, väldigt ofta). Efter att jag hade tvivlat under större delen av resan på om jag skulle ha en hel, och inte sprängd, kissblåsa när vi kom fram blev extra glad när vi slutligen svängde upp på en väg som tog oss till självaste målet, mennonitskolan.

Efter vad vi hade läst förväntade de flesta av oss en by, fri från wifi och andra moderniteter och med folk klädda i hängselbyxor och hatt som tog sig fram med häst och vagn. Vi hade dock fått höra att de mennoniter vi skulle få träffa var aningen modernare, men vi trodde inte de var det till den grad av vad vi möttes av. Framför skolan stod det fullt med mopeder (en av dem visade sig tillhöra en femåring) och även en kvinna iklädd alldeles vanliga kläder som visade sig vara rektorn. Av henne fick vi en introduktion och sedan skulle rundvisningen av skolan börja. Eftersom vi var aningen förvånade över vad vi hade mötts av frågade en i klassen henne om de hade internet. Vad vi fick till svar ”oh yes” som hon sa skrattandes. När vi gick runt bland klassrummen såg vi även att de hade ett datorrum.

På kvällen blev vi bjudna på grillning hemma hos rektorn. Hon bodde i ett stort flådigt hus med pool och mahognyträdgård, det var så långt ifrån den bild av mennoniterna som jag hade kunnat föreställa mig. Vad som även visade sig under dagen var deras förakt mot grannbyn med de mer konservativa mennoniterna, de som porträtteras som de mer ”typiska” mennoniterna.

Utflykten var lärorik på många sätt, vi fick lära oss att tänja på våra kissblåsor, samtidigt som vi fick våra fördomar utsuddade, då vi förstod att det fanns flera sätt att vara mennonit på.

Maja O, styrbord