Väckarklockan Kan Dra Åt Fanders

Mina ögon bländas. Sakta börjar min omgivning bli allt klarare efter att ögonen fått vänja sig vid ljuset. Min nyvakna hjärna har svårt att sätta plats på vart jag är. I bakgrunden hörs en robotliknande röst om och om igen som säger “vakna klockan är 03:45 du har vakt om 15 minuter. Vakna klockan är 03:45…”

Jag inser att ljudet kommer från en liten bluetooth högtalare som Malou, i vakten innan, spelat in ett röstmeddelande på. Jacob som jag delar hytt med har inte ännu vaknat så jag kravlar mig ur sängen och stänger av högtalaren med ena handen samtidigt som jag slår till lampknappen. Det är mörkt och lugnt igen.

“Vakna! Alla väntar på er. Ni ska va på däck om en minut.” Nu är det Malou i egen person som står framför mig i hytten. Hon rabblar de vanliga fraserna om hur vi försovit oss samtidigt som hon kastar toarullar på mig och Jacob. Denna gången är både jag och Jacob snabbt på benen. “En minut! Hur kunde vi missa purrningen idag igen!?” Vi har inte tid att besvara frågan utan tvingas istället kasta på oss våra kläder och ta oss upp på däck. Där uppe är det iskallt och varken jag eller Jacob ser någonting men det krävs inte mycket till synfält för att förstå att kamraterna är arga. Det är inte första gången.

Vakten blir lugn för vi går i motvind mot Cherbourg och allt på däck är redan sjösäkrat. Vi är bara timmar från Cherbourg då styrman ger order om att gå i ett zick zack mönster för att bränna tid. Vi är mer än fyra timmar tidiga till hamn och lotsen kommer inte vara redo för ens halv 10. För att fördriva tiden och samtidigt hålla vakten på gott humör så har vaktledaren skakat fram en bunt kort som det står musikquiz på. Spelet hjälper förvånansvärt mycket med att hålla oss vakna och när vi äntligen får gå av vakt är alla på gott humör, för snart är vi i land. Jag går och lägger mig igen.

Jag vaknar än en gång. Nu är klockan 11:20 och jag känner genast på gungandet i båten att vi ligger vid kaj. Vi har en ny stad att upptäcka. Ett nytt språk att förstå. En ny kultur att utforska. Och jag kunde inte vara mer taggad.

Malte Laurin