Valkar i händerna

Sol, (mycket) vind och vatten, höga berg och djupa hav. Fast utan sol och höga berg. De senaste dagarna till sjöss har varit hårda. Idag har det dock, tro det eller ej, börjat mojna och i eftermiddags tittade faktiskt solen fram bakom molnen en liten stund.

Många har åter blivit bekanta med rännstenen. Jag har klarat mig relativt bra ifrån sjösjukan, i alla fall bättre än många andra. Jag tycker synd om de stackarna som ständigt suttit uppe på däck, trötta och uppgivna för att de inte klarat av att gå ner i inredningen. Nu däremot mår i princip alla bra igen. Vågorna har lagt sig rejält och folk har börjat vänja sig vid att det gungar. Ett tips om du någon gång ska segla över Biscaya, försök undvika sjösjuketabletter, man vänjer sig mycket snabbare och enklare utan. Vi seglar mot La Coruna och jag tror många är lättade att vi snart är framme på fast mark igen. Det har som sagt varit ett tufft sjöben för de flesta av oss. Jag tycker det har varit skönt att komma ut och segla igen. Rutinerna kommer tillbaka och det är enklare att få struktur på plugget i och med att vi endast har lektioner till sjöss. Dessutom tycker jag det är kul när det är lite väder. Biscayabukten nämns ofta i samband med storm och det är ju därför ganska coolt att kunna säga att man upplevt den i sitt rätta element.

Det har varit ganska lugnt några vakter nu, inte funnits så mycket att göra. Vi har inte haft riktigt bra seglingsvind och det har antingen blåst eller regnat för mycket för att kunna göra något vidare underhållsarbete. Idag var första dagen på ett tag som vi hade att stå i hela vakten. Vi fettade i riggen, inventerade i stora mässen, bärgade och beslog segel och städade schapp. Härligt att ge valkarna i händerna en match igen, man måste underhålla dem så att de inte försvinner.

Hoppas ni har det bra hemma i Sverige och inte längtar ihjäl er efter oss här på sjön. Nu ska jag återgå till att avnjuta den sista timmen innan nattvakt.

Erika Sjöberg

Midskepps