Veckans bästa dag

Solnedgångar, sötfika, te med earl grey smak och delfiner är några av de saker som förgyller livet här på båten, och lätt kan göra en grå dag några nyanser ljusare.

Men det som är veckans höjdpunkt är inget mindre än stekfrukost, och det var precis det som denna dagen började med. Till frukost blev vi serverade pannkakor, bacon och ägg, som allt betraktas mer värdefullt än guld. Vi tryckte i oss mat tills vi knappt kunde stå upp och mätta var vi redo för dagens första vakt.

Söndagarna är enligt gammal tradition vilodagen utan lektioner, och det är något som utnyttjas väl här ombord. Runt om på båten råder det ett sorts lugn, och vart du än går hittar du någon sovandes invirad i båtens väl utnyttjade gråa filtar (Tack, Anne-Li!). Men lugnet varade inte längre, eftersom klockan 13.00 var det dags för säkerhetsövning. När klockan slagit hel stod vi alla uppställda på stordäck, beredda att lära oss hur man överger fartyget. Efter en kort presentation tog vi alla på oss varsin flytväst i starkt lysande orange färg, och fick ännu en gång lära oss hur man sjösätter en livflotte och allt kring det.

Söndagar är inte bara vilans nationaldag, utan stormöte på söndagar är lika viktigt som risgrynsgröt på julafton. Klockan 15.20 stod klassens 44 elever på halvdäck, eller rättare sagt så låg vi ner. I början av resan fick vi höra av ett befäl att han aldrig sett så många personer på så få kvadratmeter, och personligt utrymme är inget denna klassen har i åtanke.

Klockan kvart i åtta stod hela vakten uppställda på halvdäck redo för fyra timmars vakt. Jag och Elin stod redo med varsitt förkläde i högst hugg iklädda båtens så kallade backisbyxor. Dessa byxor är ett par ganska stora rutiga byxor i svart och vitt, med en och annan fläck på. Under vår första resa var dessa byxor något man knappt såg en skymt av, men de har rent ut sagt blivit trendigt denna resan.

I våra rutiga byxor och charmiga kockhattar började jag och Elin våra fyra timmar tillsammans i byssan. Vi lyssnade på hög musik och dansade medans vi fixade nattfikat som idag var kräm. När klockan närmade sig tolv rusade vi upp på däck som nu var kolsvart efter att ryktet om att Hans spelade gitarr på halvdäck. Ryktet var till vår glädje sant, och där satt vår vakt i varandras knän framför vår kapten som sjöng.

Det är något speciellt med att höra vågorna slå mot skrovet när stjärnorna lyser upp däck, och det är vid såna stunder man sluter ögonen och njuter av stunden.

Felicia Björnquist, babords vakt