Vi lämnar Porto och havet välkomnar oss storslaget

Vi har börjat vänja oss vid fisklukten som slår emot en när vi gå ut på däck för uppställning. Idag var dagen för avfärd, solen sken och lika så gjorde första styrman Leo.

Jag fascineras över hans entusiasm och enorma glädje för segling, trotts att det är hans jobb så ser man på honom vilken genuin glädje det ger att vara ute på havet. Inspirerande. Jag är i midskepps vakten och vi började arbeta direkt efter uppställningen, vi förberedde oss för avfärd, sjöstuvade, slängde sopor och när allt var klart la vi loss mot vårt nästa mål, Huelva på Spaniens sydkust. Jag stod vid rodret och Hans, som är kapten instruerade hur jag skulle styra ut ur hamnen, det var ganska trångt men Hans har styrt många båtar och för honom var det en barnlek att manövrera den stora skutan. En nattvakt förra sjöbenet berättade Hans om när han arbetat på ett stort lastfartyg som körde till oljeplattformar ute i havet som behövde diverse saker. Han beskrev hur minsta lilla misstag kunde leda till stor fara för både besättning på båten och för hela plattformen, han beskrev hur förtöjningen krävde så stort fokus så att han själv inte mindes hur allt hade gått till han var klar.

När vi kommit ut ur hamnen var klockan 12 och det var dags att gå av vakt och äta lunch. Efter maten gick jag, Moa, Olivia och Hans upp på backen för att spela musik för förutom sjöman är Hans också en duktig musiker, han har gjort några låtar och är fantastisk på att spela fiol. Vi satt där i någon timma, spelade och sjöng medan vågorna blev större och större och solen vandrade längre ner på himlen, efter en stund blev det kallt och vi bestämde oss för att gå ner under däck och försökte plugga. För mig är det vanligtvis inte så svårt att komma i gång med en uppgift och jag tycker ofta att skolan är ganska kul men ute på Gunilla är det en helt annan sak, med människor som konstant är runt en och när det går att hitta distraktioner vart man än kollar försvåras plugget något. Denna dag slutade plugget med att någon kommer in i stora mässen och med stor entusiasm säger ”det är massa delfiner där ute” Trotts att delfiner vid det här laget är ganska vanligt gick jag upp på däck för att kolla, vi såg inte lägre land och vatten sköljde över däck med jämna mellanrum. Jag ställde mig vid relingen och såg ut över vattnet, de stora vågorna kom från sidan och det gungade en hel del. Plötsligt hoppade säkert tio delfiner upp ur en våg för att sedan försvinna ner i havet igen. Fångade av stunden stod jag och några till och såg på skådespelet när delfinerna simmade runt båten, plötsligt sköljde en stor våg över däck och jag blev blöt upp till knäna, vattnet var kallt och jag gick ner till hytten för att byta om. Med nya varma kläder satte jag mig i nya stora-mässen för att försätta skriva på min idrotts uppgift, gissa om jag somnade?

Klockan 20:00 gick vi på vakt igen och jag var post, inte det roligaste men stjärnhimlen var helt klar och marelden lyste upp vattnet runt båten. När jag stod vid utkiken, själv i mörkret såg jag någonting i vattnet precis framför båten, som en grön tub under ytan, den snirklade sig och förvann sedan bort från båten. Kort därefter kommer tre sträck till och när de plötsligt bryter ytan ser jag att det är delfiner som simmar framför båten, synen är förtrollande och jag står där tills Melke kommer och säger ”Emil, du ska slå glas, 45 min kvar till fika” Halvtimmen jag stått framme på backen mellan delfiner som hoppar i mareld och en oändlig stjärnhimmel har flugit förbi och det kändes skönt, snart fika. Vakten tog slut och efter vakten somnade jag innan jag la huvudet på kudden.

Det hade varit en fantastisk försa dag till havs, hav vindar och delfiner hälsade oss välkomna tillbaka och jag ser fram emot ett härligt sjöben mot värme och sol.

Emil Jahrsten, Sas 2023