Samtalen

Vi pratar mycket här ombord, vi gör ju i princip allt tillsammans så tillfällen för samtal och diskussioner dyker alltid upp.

Gunilla, städning, hamnar, livet i allmänhet och mat i synnerhet. Mat, godis, sötfika, bästa maten och sämsta maten blir filosofi på hög nivå ombord. Vi pratar om vad man längtar efter och vad man absolut inte saknar.

Igår pratade vi russin. Hur långa samtal kan det bli om russin tänker du. Svaret är: mycket långa! Vi upptäcker snart att båten är uppdelad i två läger, de som älskar russin och vi som avskyr russin och allt de står för. Jag ska inte starta någon debatt om detta här och nu, utan istället påpeka att just russin är uttorkade, trötta, gamla druvor. Druvor som en gång borde ätits när de var saftiga, runda och fyllda med fruktkött och bara så ni vet…. Man äter INTE russin! När vi ändå är här, don´t get me started on KORIANDER. Vad är det för krydda? Hur hamnade den på en tio-i-topp lista över mest använda kryddor? Smakar tvål, diskmedel och skurvatten. Enligt mig då…. Även här har vi två läger ombord. Många lovsjunger Koriander med galet många superlativ.

Vi pratar en del om böcker. Böcker som tog slut alldeles för tidigt och som lämnar en saknad när sista sidan är slut. Böcker som får flera chanser för att andra sagt att de är så bra men ändå inte fastnar. Böcker som man vill rekommendera men både författaren och bokens titel är som bortblåst i det virrvarr Gunilla skapar i våra hjärnor. Fraser som: ”Du vet han som skrev den andra boken om tjejen som bodde på landsbygden i Indien.” Eller: ”Hon som borde fått nobelpris för länge sedan som är så himla bra”. Tyvärr, ingen vet vem det syftas på och ingen kommer heller på vad de eventuella böckerna heter. Men det gör inte så mycket, det är ändå praten och filosoferandet som är det viktiga.

Förstår ni vilken fantastisk förmån jag har som får ha dessa underbara samtal med mina elever. Om stort och smått, russin och böcker.

Vi har det bra!

Anne-Li Olsén, utbildningsledare