Bästa dagen

Ibland blir det bara så där bra att man knappt kan tro det. Vi hade en heldag inplanerad och på programmet stod vattenfall, cacaoplantage, stopp för bad och lunch samt regnskogsvandring. Jag tror att jag på riktigt gått med ett leende på läpparna hela dagen. Så fantastiskt kul!

Vi började morgonen med uppställning som vanligt innan vi packade ner lunch, badattiraljer och en tom plastpåse. Denna påse är lite av utflyktens viktigaste punkt på packlistan, men mer om den senare. Det har ju regnat en del sen vi kom till Grenada. Ofta bara övergående skurar men vi hade faktiskt en hel dag då himlen var fyra nyanser grå och vädret mest liknade det vi brukar kalla ”göteborgskt”. Men denna morgon skiner solen och det passar utmärkt när man ska bada och hoppa i vattenfall. Man blir ju bara så lycklig när solens stråla bryter vattenmassorna som väller fram och just där och då slänger sig en elev ut för klippan. Bästa grejen!

När vi badat och hoppat klart är det dags att åka vidare till cacaoplantaget. Vi får en historisk resumé som sträcker sig tillbaka till slavtiden och de grymheter människor utsattes för då. Vi får se hur cacao växer, smaka på den och följa dess väg till färdig chokladkaka. Jag är ganska säker på att vi i princip tömde lagret så ni där hemma kan vara säkra på att en och annan chokladkaka är till er. Trots provsmakning av diverse sorter så som ingefära, muskot och nibs var alla sugna på lunch när vi åter satte oss på bussen. Nu var det dags att ta oss till den mest ”norrska udden”, vi har haft lite diskussioner kring hur man böjer ”norr” men kom fram till att detta blir bra. Vi gör lite som vi känner på utflyktsdagarna här ombord ;) I vilket fall har man här utsikt över flera andra små öar och havet fullkomligt rusar in över en kritvit sandstrand. Bästa lunchstället!

Efter ett härligt lunchstopp var vi på väg igen. Denna gång till Grand Etang, som är ett regnskogsområde kring en sjö högt beläget i mitten av ön. Här skulle vi hajka och det gjorde vi minsann. Jag hade bett vår guide om att få gå en längre tur eftersom jag hade lite spring i benen och han tog mig på orden. Vi var ett gäng som tappert försökte hålla leran under fötterna de första tio minuterna. Dock tog det inte lång stund innan jag sjönk så djupt ner i gyttjan att jag knappt fick med mig skon upp. Jag har sällan haft så kul som under denna hajk. Vi hittade egna små vägar in i ”djungeln” för att slippa den värsta leran och kände oss lite som i en ”survivalfilm”. Vår guide försvann för länge sen så vi tog oss fram på känn. Jag var lerig upp till låren när vi äntligen kom ut på andra sidan. Vilken fantastisk hajk och vilken tur att vi alla hade med våra plastpåsar så alla leriga skor, kläder och annat slapp nudda den vita heltäckningsmattan i bussarna…..

Vi har det bra!

Anne-Li Olsén, utbildningsledare