Bussutflykt på påsk

Under dagens utflykt har vi verkligen fått uppleva mycket av det bästa på Madeira. Vi startade med att besöka världens första Kristus-staty i mastodontformat, vilken alltsedan 1927 med öppen famn blickar ut mot havet, från en klippavsats en bit utanför Funchal.

Från denna spektakulära utsiktsplats begav vi oss vidare till nästa dito, längst ut på Madeiras ostligaste udde. Därifrån kunde man se delar av både syd- och nordkust samtidigt. Dessutom fick vi se ett urval av öns flora, tack vare en ”knöl- och fröförsäljare”. Vi var kanske ett gäng optimister som handlade, och som nu hoppas på färgglada souvenirer i sommarträdgården.

Ett lika färgglatt besök blev förresten även nästa stopp på färden, då vi i Santana dels besökte de traditionella röd-vit-blå husen, vilka i princip bestod av ett stort (upp- och nervänt) V-format halmtak med en gavel på vardera sidan. Eftersom det var lördag, var det även marknad, vilket gav oss chans att inhandla diverse inhemska frukter. Provsmakandet av desamma fick därmed tjäna som aptitretare inför dagens höjdpunkt: lunch på en finare restaurant uppe i bergen. Där erbjöds, förutom tonfisk, spagetti och omelett, de lokala läckerheterna Espada (fisk) och Espetada (grillspett). Det gällde med andra ord, att hålla tungan rätt i mun redan vid beställningen!

Mätta och belåtna var det så dags att fortsätta mot vårt nästa mål, en vandring längs en av Madeiras berömda levador. Den vandring vi fick pröva på var väl att beteckna som ”lätt” i ett klassificerings-system som sträcker sig från just lätt, till medelsvår, till farlig!

När vi vandrat klart var det dags för resans absoluta höjdpunkt, åtminstone om man räknar altitud, nämligen Pico de Arieiro. Denna bergstopp är nämligen, med sina 1818 m.ö.h, den högst belägna plats, som kan nås med bil här på Madeira.

Utflyktens sista stopp blev dock tillbaka på havsnivå, eller t o m ännu lägre för dem som valde att hoppa i plurret i badorten Machico. Här fanns en liten men ändå ganska speciell strand, eftersom den gyllene sanden var hitforslad ända från Marocko!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Väl tillbaka på båten kunde man nästa tro att vi forslats ännu en rejäl sträcka, ända till Blåkulla. På däck väntade nämligen två tvättäkta påskkärringar med en bön om att våra elever skulle hjälpa till att finna alla de påskharar som lyckats gömma sig i elevinredningen! När uppdraget var slutfört, väntade en härlig påskmåltid innan det slutligen var dags att kasta loss och fortsätta mot nästa ö, Porto Santo, dit vi alltså beräknas ankomma i morgon förmiddag.

KiKi Åstand

utbildningsledare