En lång källkritisk övning

Tänker att ni kanske undrar vad som händer med våra bloggar, varför uppdaterar vi inte? Så här; när det inte strular har vi fullt program, så vi hinner inte riktigt med.

Jag vill börja med att meddela alla som undrar att vi har det fantastiskt. Vi visste ju redan före ankomst att det skulle vara lite kaosigt precis som förra året. Dock har det strulat något alldeles galet i år. Det sitter någon arg gubbe på hamnkontoret som inte har något bättre för sig än vara bråkig med just oss. Det är dessutom högsta hamnchefen så alla vi pratar med bara lyder hans order. Det blir justering efter justering vilket gör att kapten och jag ständigt måste vara stand by för eventuella mail, telefonsamtal eller oförberedda besök från olika instanser. Vi har vid ett flertaltillfällen bara velat ge upp och segla vidare. Men så händer det något som gör att vi får upp humöret och så kör vi på.

I går hade jag och eleverna program från 08.30 till 22.00 med med bara lunch- och middagsstopp ombord. Lunchstoppet var extra roligt då ambassadråd Kristine Erlandsson och praktikantfilippa kom ombord och lärde oss mer om deras arbete men framförallt om Kuba. Eleverna hade många bra frågor och det blev en superbra motpol till allt kubanerna vill lära oss. Vi besökte senare Memorial de la Denuncia som kan vara det märkligaste museum som finns. Där har man samlat allt bevismaterial som finns om alla de terrorbrott som begås mot landet och revolutionen. Inte visste vi att det var amerikanerna som medvetet spridit svininfluensan på Kuba. Vi visste inte heller att det var helt ofarligt att röka tobak fram till det att amerikanerna började tillverka cigaretter och lade gift i all tobak. Vi fick också lära oss att amerikanerna spridit både fästingar, ohyra och besprutat kubanernas odlingsfält så till den milda grad att över tio olika bilder på ögonsjukdomar visades upp.

På museet visar man upp olika dokument som kubanska agenter, som infiltrerat CIA, smugglat ut som visar hur dessa olika terrordåd har gått till. Vi får veta att CIA bombat turisthotell, lagerhus för socker samt sprängt en båt i Havannas hamn. Att det inte finns mat och att många lever i fattigdom beror enbart på USA:s blockad. Att vi vet att oavsett blockaden skulle Kuba inte ha några pengar till import av nödvändiga varor spelar ingen roll. Hos många kubaner har USA:s fienderoll blivit inpräntad sen barnsben och säger man en lögn tillräckligt många gånger så blir den tillslut sann. Till sist är vi så snurriga av all fakta att vi går runt och tittar helt tomt på varandra. Guiden som berättar allt för oss har jobbat museet sen november förra året och det är en del av hennes tvååriga samhällstjänst som sker innan hon får arbeta med det hon egentligen är utbildad till.

På kvällen besökte vi en loka CDR-organisation där medlemmar berättade hur de arbetar för att motverka brott och uppehålla revolutionen. Enligt deras presentation handlar det om trivsel och att alla ska ha en positiv syn på revolutionen. När vi frågar om demokrati och demokratiska val får vi svaret att det är demokrati på vårt sätt, att det fungerar bra och att det bevisligen är det bästa sättet. Vi avslutar besöket med att dansa salsa under stora flaggor med bilder på Fidel och Che.

Allt är så galet, absurt och alldeles fantastiskt på en och samma gång. Människorna vi möter är genuint stolta över Kuba och vill visa upp detta. Vi diskuterar, ifrågasätter och har de bästa av samtal jag och eleverna. Vi lär oss så mycket och resans tema, globalisering, liksom bara läggs framför oss på ett fat. Tänk att vi får uppleva allt detta, att vi får lära oss detta på plats, att Öckerö Kommun återigen kommer ha de mest fantastiska avgångsklasserna i hela världen. Vilken grej!

Vi har det bra!

Anne-Li Olsén, utbildningsledare