Ett ankarspel har gått i graven

Ni som läst mina bloggar från start under denna resa vet att vi redan från början nästan snubblade på mållinjen då bussen som skulle ta oss från Marrakech till Safi uteblev.

I den bloggen förutspådde jag fler nästan ”snubblade mållinjer” framöver och idag dök en upp. Så nära en kajplats i Mindelo, bara ett ankare mellan oss och fast mark under fötterna….

Det ligger alltid spänning och förväntan i luften när vi är på väg in i en ny hamn. Det är liv och rörelse ombord och alla är på ett härligt gott humör, så även idag. Gunilla görs klar för avgång från vår ankringsplats, men det är då det händer. Ankarspelet vill inte samarbeta, har gjort sitt, tagit siesta, slängt in handduken, slutat betala TV-licens. Ja, ni fattar! Kanske skulle befäl och elever på en annan båt ge upp men det är inget vi sysslar med ombord på denna skuta. Att kapa ankaret var inte heller något för den här besättningen, ankaret skulle upp. Så med rigorösa förberedelser satte arbetet igång. Här behöver ni ha med er lite siffror för att hänga med. Bara ankaret väger ca 600 kilo, lägg därtill 130 meter kätting så har ni ett litet hum om att detta inte var något man gör på en kvart. Med strålande insatser från befäl och elever (så stolt) lyckades operation ”ta upp ankaret”. Ungefär två timmar tog det.

Eftermiddagens skolbesök ombord fick ställas in eftersom vi kom till kaj mycket senare än beräknat. Dock gör vi ett nytt försök imorgon och hoppas på bättre tur då. Planen är att eleverna ska besöka oss imorgon och att vi sen gemensamt tar oss till Jorge Barbossa, som är en gymnasieskola här på ön.

När alla pusselbitar fallit på plats ska jag och hälften av eleverna dra på hajk till grannön Santo Antao, så om radiotystanden känns lång beror det på att vi lämnat skutan och når nya höjder på en annan ö!

Vi har det bra!

Anne-Li Olsén, utbildningsledare