Gung på Atlanten

Efter några dagar av mycket vind och vågor som gjort om vår kära båt till en torktumlare spanar vi nu efter land föröver.

Vi gav oss iväg från Funchal under eftermiddagen i söndags för ett fyra dagar långt sjöben till Azorerna. Kapten hade pratat om en ganska så tuff segling på det här benet. Positivt var ändå att vi skulle ha vinden på vår sida och kunna segla snabbt.

Första dagarna blev som förväntat: en del sjösjuka, lite dålig stämning och trötthet som spreds över båten. Vi hade stormöte med ett gäng ganska bleka elever på däck. Vakterna klagade över att det klagades. Det serverades korv med bröd till lunch. Kort sagt, de första dagarna var jobbiga för många.

Lektioner ska vi ju ha till sjöss och jag hade väl inte så höga förhoppningar när första lektionspassen drog igång. Men jag blev glatt överraskad. Där dök det upp elever som tog itu med uppgifterna. Vi sammanfattade besöket i hamnen Funchal och vad vi gjorde där. Sedan blev det skrivande på både historie- och geografiuppgifterna. Trots ett kort besök på bara fyra dagar blev det mycket gjort med både studier och egna upplevelser. Funchal är en fin stad och det finns mycket att göra på ön.

Om stämningen inte var på topp första dagarna, så har vi nu vänt på skutan (inte bokstavligt). Sjösjukan släpper mycket fortare än på förra benet, energin kommer tillbaka och så börjar vi njuta av seglingen och upplevelser på däck. En elev berättade med ett stort leende om sin nattvakt med elever som låg på däck och spanade på stjärnorna samtidigt som kapten och vaktledaren spelade och sjöng sjömansvisor. Magiskt!

Oavsett hur långt ett seglingsben är hamnar man alltid i en berg- och dalbana, och då menar jag inte hur Gunilla härjar runt i vågorna, utan vad gäller stämningen ombord. Jobbiga dagar följs av dagar där energin återkommer. Just nu har vi det bra, riktigt bra till och med.

I morse tog vi del av nyheterna om det allvarliga läget i Ukraina. Vårt nästa stopp är Ponta Delgada på ön Sao Miguel, som är en av nio öar i Azorerna. Igår tog vi upp fakta kring den flygbas Nato har haft sedan 1951 på en av de andra öarna här. Nu känns den otäckt relevant.

Allt väl ombord,

Brita Malmcrona

utbildningsledare