Havets hemligheter…

Havet är djupt och ännu till stor del outforskat. Vi vet mycket lite om många av de djuplevande organismer som finns där och även om valar är stora så vet vi förvånansvärt lite om planetens största däggdjur. Det går liksom inte att följa med en kaskelott till 3000 meters djup för att se hur de jagar bläckfiskar. Därför var det stor uppståndelse ombord när utkiken siktade inte bara en utan två
kaskeloter! ”Kom snabbt, valar!” ropades det ned till stora mässen där jag hade lektioner tillsammans med styrbordsvakten. Jag sprang snabbt uppför lejdaren och övervägde om jag skulle hämta kameran. Efter ett ögonblick av tvekan sprang
jag till min hytt för att hämta kameran…

Vi har haft mycket bra förhållanden för segling med Gunilla de senaste två dygnen. Vindarna har kommit idealiskt snett akterifrån så att vi kunnat fylla våra segel med de 12-16 m/s vindar vi haft. Vi har surfat fram på vågar som rört sig i samma
riktning som oss vilket gjort att vi trots avsaknad av storsegel nått 13,5 knop
som snabbast. Detta motsvarar 25 km/h och låter kanske inte så snabbt men på
Gunilla känns detta väldigt snabbt. Vattnet forsar förbi med ett härligt
brusande som får Martin Graf att le med hela ansiktet.

Igår gick vårt focksegel i två delar med ett ”ritsch” varvid det snabbt fick bärgas.
Många års nötande hade till sist nått en gräns och seglet klarade inte längre
vindens belastning. Vi seglar därför nu utan vare sig storsegel eller focksegel
men trots detta snittar vi 7-8 knop idag. Vi ligger före vår tidtabell och till
majoritetens glädje ser vi ut att kunna krympa det 14 dagar långa segelbenet
till 12 dagar. Just nu räknar vi med att anlända på kvällen tisdagen den 30:e
maj istället för som planerat torsdagen den 1:a juni.

Eleverna arbetar med sina skoluppgifter på lektionerna men den personliga motivationen varierar väldigt mycket från individ till individ men även från dag till dag. Det är tungt att gå fyratimmars vakt två gånger per dygn och få en bra rytm med sömn och vila. Att därtill lägga till ca 3 timmar lektioner per dag är
naturligtvis tufft om du är helt slut både mentalt och fysiskt. Jag beundrar
verkligen de elever som varje dag underkastar sig detta arbete och med glatt
humör bemöter sina klasskamrater och de vuxna befälen ombord. En stor eloge
till er, det visar på god karaktär att klara av detta!

Tillbaka till de två kaskelotterna som siktades och fick mig att springa efter kameran. Jag hittade snabbt kameran och bytte till mitt zoom-objektiv och sprang upp på halvdäck där flertalet elever stod. Av deras ansiktsuttryck anade jag att jag
precis missat det jag helst av allt har velat se under detta sjöben, en kaskelot!
Några elever var studsande glada och gjorde höga femmor till höger och vänster
medan andra elever stod med händerna i byxfickorna och med ögonen fokuserade på det stora blå. Styrman Jesper punkterade tillslut det sista hoppet för oss
valsökande när han sade: ”Nu dröjer det minst 20 minuter innan de går upp till
ytan för att hämta luft igen”. Eftersom det i princip bara var vakten som såg kaskeloten och de inte får ha mobiler med sig på vakten så var det, till min besvikelse, ingen som lyckades ta en bild av kaskeloterna.

Jag har idag spenderat en stor del av dagen med att längtansfullt blicka ut över havet i hopp om att se en val. Men de har inte visat sig och nu har jag endast 3-4
dagar på mig att få se en val innan vi anländer till Azorerna och Horta. Det är
min sista seglande fredag och om endast 10 dagar kommer jag att flyga från
Azorerna. Det är med blandade känslor som jag närmar mig den dagen.

En bild på en kaskelot fick jag i alla fall tillslut nere i stora mässen tack vare Wilma.

Jonatan Hedberg – DOS på T/S Gunilla

P.s. Efter att sjöfartseleverna vid en fysikuppgift räknat ut att vi redan på 10 meters
djup har dubbla det atmosfäriska trycket över oss så är det svindlande att tänka
på det tryck som kaskeloter utsätts för på 3000 meters djup! D.s.