Eftersom vi på våra gemensamma bussutflykter på norra Gran Canaria fått bekanta oss med såväl ljummet och fuktigt som lite kyligare, och ännu fuktigare, klimat, samt det subtropiska området i nordväst, var det många som utnyttjade sin enda hellediga dag till att bege sig söderut.

Där lockade nämligen öns fjärde klimatzon, den varma, torra och soliga öknen, Maspalomas. Det tog en knapp timme att åka ”kommunalt” från storstaden Las Palmas till turistorterna Playa del Inglés, San Augustín med flera. Visst var det snäppet varmare än i norr men just igår rådde dessvärre ökenstorm på playan, vilket fick en att känna sig minst sagt blästrad! Att äta den medhavda matsäcken bland sanddynerna var det inte tal om och till och med i lä av souvenirbutikerna fick man sand mellan tänderna, medan man åt.

Vid återkomsten till Las Palmas var det inte bara tänderna som var fulla med sand utan även i öron, näsa och inte minst i håret hade det samlats en hel del. Därför bestämde jag mig för att uppsöka närmsta frisör, för att kapa kalufsen och minimera sandupptagningsutrymmet. Faktum är att jag gjorde ett riktigt klipp, eller vad sägs om ynka 13,25 för både schamponering och ny frisyr?

- - - - - - - - - - - -

Idag var det slut på den lilla ledigheten och dags för nya studiebesök. Jag inledde förmiddagen med att ta med mig tyskagruppen ombord på Alexander von Humboldt, en ovanligt grön segelskuta. Det var för övrigt inte bara färgen som var grön, deras ”trainees” verkade nämligen vara nån slags seglingsturister, som, trots relativt hög medelålder, ännu inte hunnit bli veteraner på området. Vår guide för rundvisningen var emellertid väl meriterad och berättade ”geschwint” om diverse olika attiraljer. Det var nog tur att eleverna hade hunnit få lite förkunskaper under sin tid på Gunilla, för det rörde sig knappast om normalvokabuläret för en tyskstuderande.

Efter besöket på Alexander begav vi oss i rask takt vidare mot den Skandinaviska Turistkyrkan, som tydligen verkat här på ön i drygt femtio år. Efter att ha fått oss berättelsen om såväl gudstjänster som ärtsoppeservering till livs, fick vi även lite andlig spis i form av ett mycket vackert musikstycke för cello, uppfört av symfonikern tillika kompositören själv. Det kändes som en värdig avslutning på vår vistelse och resten av dagen ägnades därför åt proviantering och förberedelser inför morgondagens avgång mot Kap Verde.

KiKi Åstrand

utbildningsledare