Efter många långa dagar med bara horisont tonar kanarieöarnas höga berg upp mellan dis och moln över det förut så platta havet.

Det har vart ännu en dag som vi har vant oss vid, sol, bra vindar, blått hav och ganska varmt, lite kyligt på nätterna. Vi har seglat med delfiner i stora stim som i långa luftfärder skyndar fram till fören för att surfa i bogsvallet, ett strålande uppträdande.

Framåt eftermiddagen närmar vi oss Kanarieöarna och Gran Canaria tonar ståtligt upp över horisonten. Vi har seglat på bra ock kommer fram nästan en dag för tidigt, så för att fördröja vår ankomst lagom till utsatt tid och bryggplats tar vi ännu ett badstopp. Våran kapten ombord, Torben älskar att bada ! Vi går in i lä bakom de höga klipporna halar alla segel i en rasande takt.

-”Äh, säger Adam, som är vaktledare. –”Dom e fortfarande gröna, det kommer att gå mycket snabbare när dom kan.”

Det är tjugo grader i vattnet, lite svalt i luften, mäktiga klippor med små vägar för små bilar som ringlar fram efter bergsväggen.

-”Fem minuter kvar att bada ! ” ropar kapten. Solen går ner. Vi sätter segel igen, det är middag igen och det blir snabbt mörkt. Nu går vi mot vår hamn på Teneriffa.

-” Nu är det som vanligt igen.” Säger Moa, hon har alltid nattvakten.-” Det är mörkt, lite kyligt och man mår lite illa.”

Jag lägger mig tidigt efter middagen, för nu är jag trött. Just som jag har somnat går brandlarmet ! Upp ur bingen som en fjäder, hoppar i kläderna, hämtar komradion och listan med alla elevers skeppsnummer. Alla strömmar upp på Stordäck och ställer upp vakt vis som alltid. Jag skriker.-” 11 !!! ” eleverna fyller på –”12, 13, 14 osv. 54 kommer här och 55”. Alla är här ! det gick rasande fort, precis som vi hade övat dagarna innan.

Det var en kompressor som inte fick kylning som började väsnas och ryka, därför gick brandlarmet. Allt lugnt igen… Bara att krypa ner i bingen igen och somna om.

Boat Man Jakob DoS.