Längs hemliga stigar till ”Djävulsbron”

Idag har jag äntligen lyckats lösa lördagens utflykt, tack vare idogt googlande och mailväxling med såväl bussbolag som museum. Dessutom har jag fixat danslektioner i Flamenco!

Visst är Internet fantastiskt men ibland kan det ta lite väl lång tid. Jag vet dock inte vilket som var värst, att maila på engelska och få spanska svar eller att försöka skriva engelska meddelanden på WhatsApp, och få alla tjusiga formuleringar saboterade av ”autokorrekt”!

Ungefär lika illa fungerade Google Maps när jag lite senare på eftermiddagen skulle gå på fotvandring till Pont del Diable. Min mobil kände helt enkelt inte till den stig längs flodfåran, som turistbyrådamen föreslagit, utan ju längre jag kom på min vandring, desto mer tid återstod enligt appen till mitt slutmål. När jag gått i närmare två timmar och Google sa att det var 1 timme och 34 minuter kvar (trots att det varit 56 minuter från början) var jag faktiskt på väg att vända. Om det inte varit för ett äldre spanskt par som kom till min undsättning och gav mig rätt vägbeskrivning. Då var jag i själva verket en kvart från den romerska akvedukten.

När jag var nästan framme stötte jag ihop med två elever på väg åt samma håll, vilket kändes extra betryggande. Däremot kändes det inte lika betryggande när nämnda elever begav sig ut för att fika på akvedukten, utan hönsmamman i mig beslöt sig för att stanna kvar vid brofästet tills de återvänt till fast mark. Ni behöver dock inte bli lika oroliga som jag, för det var faktiskt fullt tillåtet att gå över den 217 meter långa och 25 meter höga ”bron”. Och när allt kommer omkring har den ju hållit i över 2000 år hittills!

Hur som helst smakade mitt eget fika troligen bättre där jag satt vid kanten av bron och mumsade på en typiskt spansk ensaimada, det vill säga ett slags mellanting mellan bulle och wienerbröd. Just det här 15 cm stora och cirka 1-2 cm tjocka exemplaret av fluffig wiener-vetedeg med mycket florsocker på var nog det bästa jag smakat!

KiKi Åstrand

utbildningsledare