Mord på befälstoaletten och ”mördarvalar”

Jag har fått låna en bok av psykologiläraren på vår skola som jag läst ombord, ”Äldst, yngst eller mittemellan – Din placering i syskonskaran och hur den påverkar dig”. Då jag var den äldste brodern i en familj med fyra bröder bör jag enligt boken vara den maskulinaste sortens man som finns, dessutom tävlingsinriktad, prestationsinriktad, dominant och dålig på att läsa av känslor. Nåväl man bör nog ta boken med en nypa salt då jag definitivt inte klassar mig som den mest ”maskulina” sortens man som finns. Däremot prestations och tävlingsinriktad…

Vaktledarna har tillsammans med eleverna startat den så kallade ”mördarleken”. Den går ut på att varje person drar ett offer (någon ombord), ett tillhygge/vapen och en plats. Du ”mördar” ditt offer genom att överlämna ”vapnet” på den angivna platsen. Det handlar alltså om att med list komma på ett sätt att ge, exempelvis, en engelsk ordbok (vapnet) i byssan (platsen) till Alexander (offret). Jag drog mina lappar och tävlingsmänniskan inom mig vaknade till liv…

På min lapp stod det” Viktor B”, ”Glas” och ”Befälstoalett”. På något sätt skulle jag alltså lura Viktor B att gå in på en befälstoalett och överräcka honom ett glas. Ingen lätt uppgift tills jag kom på att han är en del av styrbordsvakten som städar befälsinredningen på kvällarna. Hoppets låga tändes, det var nu dags att börja smida en plan. Jag talade med styrbords vaktledare Klara och ordnade så att Viktor B skulle städa befälsinredningen ikväll. Min plan var att överräcka ett glas med Coca Cola efter eller under tiden då Viktor B städade toaletterna.

Det visade sig dock vara svårare än jag trott eftersom Viktor B och Viktor P städade befälsinredningen tillsammans. Tyvärr hade de gjort upp så att Viktor P skulle städa toaletterna medan Viktor B städade korridorens skott och durk. Jag sade i förtroende att jag skulle ge dem en cola när de städat klart som tack för att de gör så fint hos oss. Medan jag funderade på hur jag skulle kunna få in Viktor B på en av befälstoaletterna gick jag runt och pratade med dem båda för att bygga förtroende. Många är nämligen av förståeliga skäl mycket misstänksamma mot att ta emot föremål ombord. De tyckte nog att jag verkade lite konstig, för Viktor B frågade mig om jag var övertrött vid ett tillfälle. Tiden gick och tillslut var de färdiga med städandet och efter några misslyckade försök att få Viktor B att titta på saker på toaletterna kände jag att det var kört.

Ett sista försök, det får bära eller brista tänkte jag.

• ”Kom, vi går in på toaletten och dricker colan, Marco får inte se”.
  

Till min glädje såg jag att de båda Viktorianerna uppskattade det oväntade förslaget och vi trängde ihop oss på en av befälstoaletterna. Det var en minnesvärd stund och jag bad Viktor B ta glaset medan jag öppnade colan. Bingo, han tog emot glaset och jag hällde upp colan. Burken gav jag till Viktor P. Jag lät dem dricka någon sekund innan jag förmedlade att jag precis ”mördat” Viktor B och visade lapparna.

Jag såg förvåningen och besvikelsen i Viktor B:s ögon och jag ångrade nästan mitt tilltag. Här litade de på mig så mycket att de gick med på att trängas med mig på en befälstoalett för att dela en Coca Cola. Sen tackar jag honom med att ”mörda” honom sekunden efter det. Men sådant är spelets regler och Viktor B har redan ”mördat” Ludwig A genom att överlämna en sele i mjölförrådet så han är medveten om reglerna. Jag kan inte heller hjälpa att jag är den äldste brodern i en familj med fyra bröder. Tävlingsinriktad som jag är så kunde jag inte motstå frestelsen att gå vidare i denna mördarlek.

I övrigt så trodde vi oss se späckhuggare idag eller ”Killer Whales” som de heter på engelska. På långt avstånd såg vi dem och jag lyckades plåta ryggfenorna med mitt teleobjektiv (se bild). Jag pratade med en av styrmännen och han trodde det var frågan om så kallade ”False Killer Whales” en art som ofta misstas för späckhuggare. Nu när jag tittar på mina bilder och jämför med späckhuggare på nätet blir jag inte klokare. Det ser ändå ut som att det skulle kunna vara frågan om riktigt späckhuggare/mördarvalar.

Imorgon anländer vi till Bermuda och då är det en mycket speciell dag för dosen. Det är nämligen dag 23 på resan vilket innebär att jag precis passerar halvtid för min tid som DOS ombord.

Jonatan Hedberg – DOS på T/S Gunilla