Över kanalen

Från början var det osäkert om vi alls skulle kunna komma iväg från Portsmouth idag.

Vinden som tilltog igår hotade att dra på ännu mer under morgonen, men det blev inte så farligt. Det var ju på inget sätt vindstilla eller någon lätt bris som lekte med riggen men det var inte heller full storm. För att ta det säkra före det osäkra beställdes bogserbåt och när muskelbygget ”Forceful” kopplat ihop sig med Gunilla kunde färden ut ur Portsmouth inlopp påbörjas, med viss oro. Inte för att verka skrockfull, men 11:e september är ju inget datum man förknippar med tur och framgång; utöver det mest uppenbara med terrorattacken i New York så var det även detta datum Imperiet spelade sin sista spelning och bilmodellen Ford Pinto lanserades. Ja ni hör, evig olycka. Men oron kom snart av sig och vi fick annat att tänka på ombord. Ute i kanalen blåste det rejält och kunde bli över 20 meter per sekund i byarna. Oron byttes ut om huvudvärk och dåsighet, klara tecken på sjösjuka. Hos eleverna uppkom andra former av symptom som jag inte tänker skriva om, men jag är säker på att ni kan hitta det i deras bloggar.

Normalt sett lägger sig sjösjukan efter ett dygn eller så hos mig, och det hade den säkert gjort ifall sjöbenet mellan Portsmouth och Cherbourg varit längre än så, men så är ju inte fallet. På så vis känns det ytterst bortkastat att det blir oväder på denna korta sträcka. Men som vanligt finns det något gott att hitta i all elände. Då man inte kan vara i någon annan ställning än liggandes raklång när det gångar så kunde jag med gott samvete skjuta på alla viktiga arbetsuppgifter (som att skriva den är bloggen) till morgondagen, och istället kolla på film, lyssna på radio och läsa. Snart är vi framme i Frankrike, om vädret släpper in oss i hamnbassängen. Men då är det ju 12:e september, och då händer bara bra saker.

Over and out…

Johan