Påmönstring och avsegling

Så var vi ombord igen. Igen för de flesta och för allra första gången för några. Hur som helst så stod vi där på däck och blev presenterade för befälen i den lite småkalla och gråa morgonen. Eleverna som nu mönstrar på går i årskurs två på samhällsprogrammet och jag som är dos heter Brita.

Det är lördag morgon, vi har nog alla sovit alldeles för lite och nu väntar en lång dag av genomgångar. Selar delas ut, liksom flytvästar. De är personliga och måste hållas reda på under hela seglingen. Eleverna är i olika grupper och går runt och bekantar sig med Gunillas alla olika platser. Någon konstaterar lite besviket att naglarna är slipade och saknar markeringarna som hjälpte till att hitta rätt tamp att dra i. Så höll vi på fram till trefikat som blev extra gott tack vare en förälder som lämnat in en äpplekaka.

Tiden för avseglingen närmade sig och kajen fylldes upp med nära och kära som kommit för att vinka hejdå. Eleverna hoppade iland en stund för en sista kram men så var det dags att ställa upp på däck. För säkerhets skull (eller mest för effekten) räknade vi in alla med skeppsnumren. Kapten beordrade att tamparna skulle läggas loss och så var vi iväg. Det sköts salut, det vinkades, det gräts och det fotades. En speciell känsla av något högtidligt och nästan sorligt kom över oss, men snart kändes det bara bra att få vara till sjöss igen.

Så värst långt kom vi nu inte den här första kvällen på vår resa ner genom Europa. Vi ankrade upp och ägnade kvällen åt riggklättring. Med en väldig energi äntrade eleverna riggen och så fylldes rån och master med mörka skepnader i den gråa, blåsiga kvällen. Glädjetjuten ekade över Källöfjorden och tystnade inte förrän långt senare. Men då hade den här dosen för länge sedan hittat till kojen.

Allt väl ombord!

Brita Malmcrona

Utbildningsledare, T/S Gunilla