Resan R

Jag visste redan när jag vaknade i kojen att dagen skulle bli lång och innehålla många intryck och upplevelser. Det var dags för bussresan till de berömda landstigninsstränderna i Normandie.

Som vanligt på en utflyktsdag stod vi uppställda på kajen i våra snygga blåa skoltröjor med packningen klar. Vi hade med oss lunch, extra mackor och dricka för att klara oss hela dagen. I dag var sista dagen i den här hamnen, men också dagen då vi skulle åka buss tillsammans till olika platser i Normandie med fokus både på medeltid och nittonhundratal.

För säkerhets skull hade vi delat upp dagen med en tydlig lunchrast mellan hoppet i tiden. Första stopp var i Bayeux där vi blev uppslukade av den gamla broderade vepan som finns att se där. Utrustade med var sin audioguide blev vi lotsade av en lugn svensk röst längs med tapetens olika scener och fascinerades av medeltida strider och vardagsliv. Litet minus att det bara fanns två kvinnor återgivna på dryga 70 meter tyg.

Bayeux är en fin stad med många gamla hus och en sagolik katedral. Staden befriades av de allierade redan dagarna efter landstigningen och klarade sig därmed undan strider och förstörelse. Efter lite promenerande på egen hand och lunch i parken åkte vi vidare mot de berömda stränderna.

Vi gjorde flera stopp under eftermiddagen. Först besökte vi ett tyskt luftvärn med bevarade bunkrar och artilleri beläget med milsvid utsikt över stränderna nedanför. Yannick, lärare från den franska skolan vi besökt i veckan, var med som vår guide och kunde svara på våra frågor. Vi försökte föreställa oss hur det kunde ha varit som tysk soldat i bunkern morgonen den sjätte juni och spana ut över horisonten som plötsligt kryllade av de allierades alla fartyg. Vilken panik!

Nästa stopp var på amerikansk mark. Vi inledde med att samlas på samma plats som Macron och Trump stått tidigare i år vid 75-årsjubileet. Sen blev det tid att på egen hand strosa runt den fantastiskt vackra men samtidigt fasansfulla kyrkogården med över 9000 begravda amerikaner under raka rader av vita stenkors i den gröna gräsmattan. Mäktigt, var nog känslan vi tog med oss. Från kyrkogården hade vi fantastisk utsikt över stranden Omaha Beach nedanför, där så många av de amerikanska soldaterna dog första landstigningsdagen. Bussen tog oss sedan ned på själva stranden men det kändes mest lite konstigt att den idag är som vilken annan vacker strand som helst, med badande och lekande barn.

Sista stoppet på resan var på en kyrkogård där de tyska soldater som stupat i slaget om Normandie var begravda. Här var det inga välskötta gröna gräsmattor eller bländande vita kors. Kyrkogården sköts av en stiftelse som vill främja fred och påminna om krigets fasor. Sorgligt att konstatera att en av krigsförbrytarna begravd där hyllats med både krans och nallebjörn.

Rejält trötta efter dagens alla intryck ramlade vi ur bussen på kajen lagom i tid för middagen som kocken Pontus förberett. Midskepps tog vakten, babord och styrbord strosade en stund på stan och så lade sig lugnet över Gunilla igen.

Idag för en timme sedan lämnade vi Cherbourg med tidvattnet. Lektionerna är redan i full gång. Nu ska vi över kanalen och imorgon väntar Portsmouth.

Allt gott ombord!

Brita Malmcrona

utbildningsledare