Utbildningsledarens rapport 2017-11-16

Havet tröttnar man aldrig på. Det är så ombytligt och har så många ansikten att man aldrig kan lära sig det helt och hållet. Det Medelhav som för några dagar sedan fick Gunilla att rulla och kränga på det mest obehagliga vis har i dag bett om ursäkt och visat sig som den goda moder som förbarmar sig och rullar som det väl stod i en annan visa?

Solen har kunnat visa upp sig i hela sin glans utan att mer än några molntussar varit i vägen. Havet glittrade och såg precis så blått ut som man vill tro att det alltid gör i de här farvattnen. Någon såg en sköldpadda och några såg maneter men för övrigt är vi helt ensamma och inget, inte minsta prick, stör horisontlinjen för oss. Vi befinner oss ungefär halvvägs mellan Afrika och Spanien och skall snart vända mer mot väster där Malaga väntar bortom horisonten. Men tro nu inte att det är semestersegling det här. Eleverna har minsann fått bekänna färg med både arbete och studier och sjöfartseleverna har fått en extra duvning i dag. Stämningen ombord är mycket god och det är fascinerande att se hur alla tar sin del av ansvaret – vilket ju faktiskt är nödvändigt för att Gunilla alls skall fungera. Nu är det kolsvart ute på däck men om man kliver ut i mörkret vänjer sig ögonen snart och man kan se ett oändligt antal stjärnor som nästan glittrar lika intensivt som solen glittrade i havet tidigare. God natt!

DOS Martin Nordström