Utbildningsledarens rapport den 26:e oktober 2019

Nu efter en dags frånvaro är jag tillbaka in action. Då vi anlände Barcelona tidigare än planerat hann jag med att göra allt jag skulle gjort igår redan innan dess, så jag passade på att ta en dag ledigt då programmet för dagen stod tomt. Som ni förstår är det en fröjd att jobba som utbildningsledare, speciellt med den här gruppen. Men att vara ledig fröjdefullt det med.

Nu är det kanske en sanning med modifikation att jag var helt ledig eftersom vi rivstartade dagen efter frukost med en lektion i fysik. Eleverna skulle mäta densiteten på vattnet i hamnen och därefter uppskatta hur mycket Gunilla väger genom Arkimedes princip. Att mäta och väga vatten var inte så klurigt, men när det kom till att beräkna hur stor volym skeppet upptar under vattenytan medförde betydande svårigheter i jämförelse. Hur vet man vilken form Gunilla har? Vilka mått är det? Vad är rätt svar? Rätt svar är: Science.

Strax innan lunch packade jag min väska och tog mig ut på stan. Jag gick längs Via Laietana, den enda gatan vi blivit avrådda från att gå längs då spanska polisen har sitt högkvarter där. Men vågad och äventyrlig som man är trotsade jag påbudet och traskade på. Det var lugnt som ett tågbyte i Falköping. Fast lite mer folk kanske. På tal om polisen så är de frekvent ute och patrullerar och de hade barrikaderat sitt kära lilla högkvarter.

Efter att ha strosat en stund och tagit en kopp kaffe på ett café slogs jag av tanken att gå till Sagrada Família. Enligt google maps var det drygt två kilometer dit, vilket är en fullt rimlig promenad. När jag gått en stund genom oräkneliga gränder och smågator upptäckte jag till min fasa att jag gått i fel riktning och kommit längre från basilikan. Besöket är numera uppskjutet upp till ett senare, ännu obestämt, tillfälle.

Det om gårdagen, nu till idag. Vi började dagen ungefär exakt på samma sätt som alltid, vi hade till och med en fysiklektion efter frukost. Då en grupp elever alltid jobbar ombord måste jag ha samma lektion två gånger så att ingen missar något. Medan vi mätte, vägde och fick ångest över konstiga geometriska beräkningar jobbade midskeppsvakten på med att slipa lårar, relingar och nagelbänkar. Nu kanske ni tror att ni läser dubbelt eftersom eleverna roade sig med att göra precis samma sak i Gibraltar. Men underskatta inte mängden trä ombord, eller den tid och slit som krävs för att skrapa och slipa bort gammal lack. Det finns jobb så det räcker och blir över åt alla elever.

Efter tiofikat upphörde dock allt arbetande ombord, förutom för kockarna som bakade kanelsnäckor, och eleverna kunde göra sig i ordning för dagens program. Vi mötte upp elever och lärare från skolan Daina Isard som ligger i den angränsande orten Olesa de Montserrat ungefär en halvtimmes bilfärd iväg. Eleverna hade delats in i grupper och skulle följa med hem till en elev på den spanska skolan för att uppleva kulturen på nära håll. När alla hittat sina värdfamiljer och farit sin kos passade jag på att vila ett par timmar ombord innan jag satte mig på tunnelbanan och sedermera tåget till Olesa. Alla elever skulle sammanstråla med sina spanska värdar på skolan, där vi bjöds på en rundvandring och typisk spanskt snacks. Det var verkligen överdådiga bord med allehanda tilltugg; från spansk omelett till friterade svinsvålar och sockrig sockerkaka.

Allt eftersom maten slank ner och vi vart allt mer stinna gled fler och fler in i skolan där en projektor visade musik och dansfilmer från youtube. Ganska snart var golvet i deras uppehållsrum fullt av elever som dansade, hoppade och viftade på armarna. Det dansades till Shakira, Psy och små grodorna. Det sistnämnda filmades med det lämnades veto mot att post på skolans instagramkonto. Men nu vet ni att och var det finns i alla fall.

Over and out…
Johan