Utbildningsledarens rapport den 31:a oktober 2019

På grund av alla utflykter och skolutbyten som utbildningsledaren drar runt eleverna på har underhållsarbetet ombord halkat en aning efter. Därför gjorde vi sista utflykten här i Barcelona i två omgångar, så endast elever på frivakt åkte iväg medan eleverna på vakt stannade ombord för att hålla vårt kära skepp i någorlunda skick. Av den anledningen får det här inlägget stå för både dagen och gårdagen.

Vi startade dock som vanligt med frukost, uppställning och lektion. Sjöfartseleverna förberedde ett poddsamtal om kulturskillnader och likheter mellan Spanien och Sverige, som de ska genomföra i samhällskunskap. Natureleverna hamnade istället på däck där de medelst trigonometri skulle beräkna stormastens höjd. Först fick de öva på navhuset eftersom det är lättare att kontrollmäta och lista ut vilka fallgropar man ska undvika. Resultaten hamnade till slut på mellan 35 och 38 meter vilket är mer än väl acceptabelt. Tiden fram till lunch ägnades till att få ihop en någorlunda bra skiss och redovisning med en dator. En inte alldeles trivial uppgift för en generation uppfödd med smartphone, men svältfödd på tyngre grejer.

Efter lunch samlades ett stort gäng ur frivakten, alltså de som inte skrubbade däck, slipade eller lackade reling eller på annat sätt uppehöll sig med någon av vaktledarna given uppgift, i samlad trupp mot tunnelbanan. Eller vi var samlade de tre första metrarna, sedan sackade de med näsan i sin telefon efter och gruppen blev allt mer utdragen. Följaktligen fick vi i förtruppen vid varje övergångsställe, vilket det var en del av på vår färd, stanna och vänta. Via tunnelbana, marscherande och väntan kom vi i vilket fall så småningom till Cosmo Caixa en bit norrut i Barcelona. Det kan lättast jämföras med Universeum, fast med mindre regnskog och utan fjäll. Däremot finns det en mängd intressanta naturvetenskapliga demonstrationer som eleverna fick gå runt och botanisera bland. En del var ganska festliga som en demonstration av hur en flygplansvinge eller Arkimedes princip fungerar, medan andra var ganska förvirrande.

På hemvägen behövde de elever som så önskade inte följa med tillbaka till Gunilla eftersom alla hade frivakt. Några passade på att åka till Sagrada Familia eftersom de ändå kunde ta tunnelbanan dit. Efter mitt lilla missöde några dagar tidigare funderade jag en liten stund på ifall jag också skulle passa på, men beslöt mig ändå för att ta mig tillbaka till Gunilla, vila lite och äta middag. Kockarna ombord gör ett fenomenalt jobb och att gå ut och äta innebär att man behöver gå för att betala pengar för att få sämre mat än den ombord. Det låter som en dålig deal för mig. Basilikan får vänta tills nästa gång.

Over and out…
Johan