Utbildningsledarens rapport den 8:e oktober 2019

Äntligen var stunden kommen; stunden då vi alla förväntansfullt tog oss upp arla morgon i den iskalla svenska förhösten för att med packning upp över öronen ta oss mot Cádiz och T/S Gunilla. På Landvetter kunde jag med stolthet konstatera att alla elever kommit i tid, well ungefär, lyckats checka in, lämna bagage och ta sig genom säkerhetskontrollen utan några som helst incidenter. Det var som bäddat för en lyckad resa!

Flyget till Arlanda gick som på räls, fast utan räls, och efter lite matpaus hittade alla till rätt gate i god tid – alla utom planet. Inte nog med att det var försenat från sin hangar, det var dessutom överbokat och SAS erbjöd € 400 om någon frivilligt erbjöd sig att ta ett senare flyg. En kort sekunds eftertanke senare hade jag kommit fram till slutsatsen att det inte var något för mig eftersom jag hade 44 elever att släpa på. Jag kom också fram till att eleverna kollektivt borde vara skyldiga mig pengarna.

Flyget till Malaga lyckades till slut hitta ut på startbanan med passagerare och allt för att några timmar senare landa i den betydligt varmare spanska förhösten. Allt bagage var med och vi tog oss även tid att damma av skolspanskan, alternativt den mer internationellt gångbara netflixengelskan, för att beställa en macka och sedan i rask takt packa in oss i bussen mot Cádiz. Det var lite kvavt, men inte så pass att luften darrade, när vi lämnade flygplatsen bakom oss. Humöret var på topp, spotifylistan fylld till bredden, allsången ekade och ingen låt spelades längre än två minuter.

Sent omsider gled vi upp på kajen bredvid Gunilla och välkomnades av vår överstyrman Jesper som snabbt tog kommandot, fick upp all packning på däck och eleverna ståendes hyttvis i sin första, men absolut inte sista, uppställning. Då klockan sedan länge passerat tio på kvällen och de flesta inte ätit mer än skräp från Burger King eller en spansk briemacka under dagen satt middagen bestående av kyckling med tzatziki och klyftpotatis, som dagens födelsedagsjubilar valt, helt rätt.

Allsången på bussen sammanfattar läget ganska bra:
Känn ingen sorg
för oss Göteborg

Over and out…
Johan