Vi hade i alla fall tur med vädret!

Så är vi då äntligen på väg igen! Det är verkligen konstigt hur man, efter en tid på sjön, längtar till torra land och hur man, efter några dagar på landbacken, gör likadant, fast tvärtom. Det blir oftast väldigt intensiva dagar, med krav på att hinna med så mycket som möjligt, när man besöker ett nytt ställe och då kan det, trots allt jobb, kännas nästan avkopplande ute till havs. Att vi sedan lyckades pricka in årets värmebölja i Portsmouth var visserligen trevligt, men också ganska tröttande.

Strax innan avgång hände det dessutom något märkligt. Även om vi redan i morse erfor en helt annan luft än under de senaste dagarna, var vi inte beredda på att det skulle börja blåsa så mycket. Eftersom vinden kom rakt in i sidan på oss, fick det till följd att vi behövde anlita bogserbåt för att kunna lämna kaj. Det såg onekligen ganska lustigt ut, när den lilla bogserbåten ”Forceful” kastade till oss en, ur vår synvinkel, tämligen klen tamp. Det var dock tydligt att repet var mycket starkare än man trott, och efter att ha dragit ut oss tillräckligt långt från bryggan, kunde repet lossas och vi själva gå för egen maskin.

Efter ytterligare ett par timmar kunde vi stänga av maskin också, för att börja segla. Så nu sitter jag här på akterdäck i fleecetröja och jacka och tittar upp på Gunilla i fullt segelställ. Vem hade trott det under de gassande vindstilla dagarna i England? Vi har tydligen tur med vädret i alla fall!

KiKi Åstrand
utbildningsledare