Under de första dagarna ombord på Gunilla pågår alltid familisering. Det spelar ingen roll att man varit ombord två gånger innan. Trots de ska alla gå igenom familiseringen. Och trots allt tror jag att det är bra. Man glömmer förvånande lätt hur allt fungerar ombord på Gunilla. Idag glömde jag till exempel att sätta i min plupp på listan om vilka som är ombord och vilka som är iland. Därför blev vi smått nervösa när vi missade första tendern ut till Gunilla och kom på att ingen visste att vi inte var ombord. Som tur var kom vår dos och ett par befäl en kort stund senare och vi blev tillslut hämtade ändå.

Men, tillbaka till familiseringen. Den är uppdelad i sex delar: Jag började med klättringen vilket är lite annorlunda i år. Det har tillkommit en säkerhetslina som varje person ska sitta fast i hela vägen upp i röjeln. Detta innebär att man var annat steg behöver stanna, kroka om sig och bli obehagligt medveten om vart man befinner sig. Men antagligen är det en vanesak. Det känns samtidigt väldigt tryggt att alltid sitta fast någonstans. Efter klättringen följer diverse säkerhetsgenomgångar. Alla får testa att öppna nödutgångarna och alla brandsläckare osv. pekas ut. På säkerhetsgenomgång nummer 2 får man kolla upp vilken livflotte man bör använda i en nödsituation och hur det går till. Utöver detta följer en rundtur under backen där båsen håller till samt en genomgång om hur man går rond med maskinisten. Efter det är familiseringen slut. Det verkar inte så spännande och det är det inte heller men vi har kul ändå!

Ingrid Rossander, Babordsvakten

Text