Öckerö gymnasium

Alla på båten går bananas

Solen letar sig fram mellan stora blad. Längre bort hörs hundars skällande som från hus till hus sprider sig över ön. Vi letar oss fram mellan planteringarna, de gröna omogna frukterna omringar oss. Välkommen till bananernas ö.

Ge en varm applåd till alla på båten. Med en blandning av sammanhållning och avstånd har vi allihop lyckats testa negativt för Corona. Vi är tillbaka i Portugal och äntligen kan vi gå iland på vackra Madeira. Flera timmar i sträck har vi stirrat ut på det lysande Funchal, Madeiras huvudstad. Natten lyser vackrare än himmelen och lockar oss alla ut för att upptäcka. När resultaten kom blev vi alla glada.

Dagen hade börjat lugnt utan vare sig vill eller måsten. På båten var vi alla fast och försökte få tiden att gå. Själv satt jag i min koj och lyssnade på musik. Jag hade helt glömt bort vår brandövning men blev påmind när ringandet började tjuta högt i elevkorridoren. På däck rådde ett skådespel av stora katastrofer. Förstestyrman Ulf vandrade runt på däck. I sin roll larmade han om stora bränder och exploderande oljetankar. “Det rinner brinnande olja på däck Kapten, ska vi lämna skeppet?” hojtade han åt Torben med dramatisk röst men Torben hörde inte, han var upptagen med sin telefon.

Vi bjöds på ännu ett skådespel av kocken Peter som stapplade ut från byssan och slängde sig på båren som andrekocken och maskinisten hade krånglat med att sätta ihop. Vi skrattade åt kaoset, tänk om något väl skulle hända, då är vi alla helt körda.

När vi väl lämnade skeppet var det inte evakuering, det var frihet. Alla skulle ut och vandra i staden och vädret var varmt. Vi gick på ett långt tåg och möttes av oroade blickar från lokalbefolkningen som fruktade de stora grupperna. Men snart hade vi glidit ifrån varandra och var åter igen lagliga turister. Vi njöt av glass medan vi vandrade bland hotelsernas epicentrum. De moderna byggnaderna omringade oss, ständigt överraskande med nya designer som tävlade om de bästa vyerna, de mysigaste restaurangerna och de största balkongerna.

Efter en lång vandring kom vi längre och längre bort från hotellen. I utkanten av staden bröts de moderna designerna i centrum av låga fyrkantiga bostäder och bananer i tusentals. Varsomhelst och överallt växer bananer. Finns det plats så finns det bananer. Vi letar oss in bland plantagen på en liten vandringsled som snirklar sig runt i en dalgång. Bakom ett krön möts vi av små hus och skällande hundar. Larmet sprider sig till hundarna i huset bredvid och snart är hela öns husdjur vakna.

Vägen fortsätter uppför branta backar tills vi tillslut når en trappa som leder nedåt. Jag joggar nedför de små stegen in bland grönska och gräs och ut på bergskanten. Där rinner vatten längs berget och bredvid går en vandringsled. Vägen är smal och utsikten är vacker, extra fint blir det när vi möter en annan av våra grupper. De följer oss genom resten av bananerna hela vägen hem.

Trötta av vår vandring springer vi upp på landgången tre minuter innan utegångsförbudet. På halvdäck står befäl och väntar men inget landgångsförbud idag inte. Idag blir det god mat och imorgon blir det gott väder. Jag längtar redan efter nästa äventyr på denna fantastiska ö.

Klara Persson

Publicerad:

Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö

Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se