Öckerö gymnasium

Allting kommer bli okej

Ljudet av vågor slog mot skrovet och ekade in i hytten. Fartyget rullade fram och tillbaka över de höga vågorna. Jag låg där, i min koj. Halvsovandes rullades jag fram och tillbaka intrasslad i halva täcket, andra halvan hade glidit ner på durken. Knack, knack, knack… ”God morgon, det är dags att gå på vakt. Klockan är 03:30.” Men har inte babord 8–12? Hade inte vi precis varit på vakt?

Efter en lång natt av dålig sömn och en misstagen väckning av en trött rondman, hade babords vakten äntligen kommit upp på däck. Klockan 07:55 stod babords- och styrbordsvakten uppställda på halvdäck, redo för en vaktöverlämning i den starka morgonsolen. 30 tonåringar stod och kisade i ljuset i raka linjer, hytt vis, samma nåt. Åtta glas slogs och ”Go vakt!” hördes högt över däck från styrbordssidan. Babordsvakten svarade med ”God vakt ska det vara!” och så var överlämningen gjord. Den utmattade styrbordsvakten gick ner under däck så snabbt de kunde och babordsvakten lämnades ensamma.

Posterna kom snabbt in i den vanliga rutinen och arbetsyrkan satte sig ner på poppen (upphöjningen längst bak i aktern). De pratade och kollade ut över det böljande havet. Då och då kraschade en våg över däcket. Vattnet rann fram och tillbaka i takt med skeppets rörelse. Men, man kunde ju inte sitta där och slöa hela vakten, och vaktledaren bestämde att hålla i en liten knopskola, precis som de hade haft kvällen innan, fast i ljuset den här gången. Sejsingar hämtades och tillsammans fortsatte de lära sig knopar. Det var knopar som rolling hitch, pålstek, skotstek och fiskarstek, alla med egna funktionsområden men lika användbara ombord.

Tiden gick, fikat åts och plötsligt var babordsvakten åter igen uppställda på halvdäck, fast på styrbordssida. Mitt emot dem stod midskeppsvakten, långsamt och kontrollerat lutande fram och tillbaka för att hålla balansen. Solen stod nu högt i himlen och lyste upp det glittrande havet. Ett snabbt vaktbyte, en lunch i lilla mässen och tre lektioner i stora mässen senare var de åter igen på väg upp på däck. Mörkret var en dimma som tog synen och i dess plats kom osäkerhet och rädsla. Som små nyfödda kattungar försökte de försiktigt ta sig fram utan att gå in i något eller tappa balansen.

Efter de fått tillbaka synen skulle de klättras. Det är bra att träna på att klättra i mörkret ifall det kommer en nödsituation där man skulle behöva klättra. Då ska man kunna göra det, närsomhelst. Rädslan får inte vinna då.

Jag satt uppe på första plattformen i stortoppen. Stjärnorna lös upp natthimlen. I det mörka havet lös marelden och det vita skummet bubblade. Ett lugn växte inom mig. Det här var verkligen på riktigt. Vi kommer segla över Atlanten. Vi kommer upptäcka nya länder. Vi kommer gå igenom enorm fysisk och psykisk ansträngning. Från stund till stund kommer vi må skit och hata allt och alla, men i slutändan, är det vi kommer komma ihåg är hur härligt allting var. Hur kul vi hade. Hur bra vi mådde. Hur glada vi var. Allt annat kommer passera. Och vi kommer vara okej.

Astrid, babordsvakten

Publicerad:

Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö

Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se