Ankomst till Dakar!

Glass och sol på båten i en outhärdlig värme medan vi väntar på att få utforska Senegals huvudstad, Dakar.

Vi blev purrade som vanligt vid 07.00 för att äta frukost. Vi låg till ankars i natt och i morse. Vi skulle segla in till våran kajplats så fort som möjligt på morgonen, så uppställningen var uppskjuten.

Jag spenderade morgonen under däck, trött och fortfarande inte helt frisk från min förkylning. Så när jag kom upp på däck till uppställning kom det som en chock att vi låg förtöjda. Efter att inte ha sett land på nästan en vecka var det ovant att titta på träden och höghusen som syntes från hamnen.

På uppställningen berättade de för oss att vi behövde vänta på att immigration skulle komma dit för att vi skulle få gå iland. De behövde kolla på alla våra pass och kontrollera så att allt var som det skulle innan vi fick tillstånd att gå iland.

Alla går runt på helspänn och båten surrar av förväntan. Alla tittar hela tiden mot kaj för att vara först att få syn på migration bilen. Men när den tillslut kom var det med dåliga nyheter. Vi fick inte gå iland och ingen vet riktigt varför, något om att chefen inte var på plats den dagen, så papperna kunde inte godkännas. Stämningen dämpades med en gång och alla gick från att vara spända till att vara smått irriterade.

Frivakten tog tillfället i akt och flydde till backen för att få in lite soltid. Det tog ungefär fem minuter innan någon hade bränt sig. Det visar sig att Anne-Lis förvarning om att vår bleka, svenska hud inte skulle tåla Afrikas UV var sanna. Vem hade kunnat ana?

I ett försöka att muntra upp alla, och kanske stoppa ett uppror från alla elever, så bjöd byssan på glass. Tre olika smaker, choklad, jordgubb och pistage. Efter glassen smet jag tillbaka in i min hytt för att sova av mig resten av förkylningen och titta på film.

Kanske kommer vi iland imorgon istället, men då är det dags för vakt för oss.

Lovisa Karlsson, Babord