Ännu en dag på Gunilla

Jag vaknade innan purrningen och sa tyst för mig själv ”idag är det en ny dag med nya möjligheter”.

Innan jag gick in i stora mässen för att avnjuta den gudomliga frukosten besökte jag toaletten. Jag har aldrig sett något fräschare än Gunillas toaletter. Det doftade som en sommaräng på en fin dag.

När jag kom in i stora mässen möttes jag av leenden från utvilade elever och befäl. Frukosten idag var något extra. En förtjusande havregrynsgröt som var gjord med den varmaste kärleken och på de bästa grynen. Jag la upp en perfekt rund klick gröt i min skål och satte mig vid ett av borden. Alla var på ett strålande glatt humör. Skratt och glada miner tog över rummet.

Efter frukosten gick jag upp på däck för att skåda det sista av den sagolika soluppgången. Himlen var i en blandning av röda, gula och rosa toner. Den friska luften fyllde mina lungor och jag var redo för ännu en fantastisk dag. Dagen hade börjat mirakulöst och vi alla visste att denna dagen skulle vara en dag utöver det vanliga. Det var varken för varmt eller för kallt. Samtidigt som solens strålar gav huden en gyllene ton smekte friska vindar huden och lämnade den i en lagom temperatur.

På kvällskvisten gick vi tillbaka till vårt fabulösa fartyg för att avnjuta en otroligt fin solnedgång. Dagens väder hade lämnat avtryck på våra solkyssta ansikten. På kvällskvisten hade vi ett tänkvärt samtal om dagens nya erfarenheter. Samtalet lämnade oss i ett gäspande tillstånd. Vi tog ett gemensamt beslut om att krypa till kojs. I våra nybäddade kojar slocknade vi snabbt och behagligt medvetna om att nästa dag skulle bli minst lika bra.

Selma Dellve, midskepps