Äntligen Plymouth

Klockan 00:00 ringer styrbords livbojsvakt åtta glas och vi i babord börjar vår sista nattvakt för det första sjöbenet.

Det blåser stabila 12 knop och vinden har vridit mot oss. Det blir en aktiv vakt där blåsorna på händerna vittnar om hur vi i arbetsstyrkan halar gårdingar och jigtåg, brassar och beslår segel. Backisarna hade bakat scones till två-fikat och det var otroligt gott. När jag ätit klart mina scones bytte jag av utkiken och stod och
tittade ner i vattnet där det denna afton var mycket mareld. Varje våg som bröts glittrade grannt och rätt som det var såg jag tio delfiner som simmade bredvid båten. Nattvakten gick precis som allt roligt, fort, och vid vaktbytet sjöng vi en låt till vår vaktledare och styrman som vi haft under sjöbenet.

Morgonen därpå var kaotisk. Vår vaktledare hade sagt att vi klockan 12 på dagen skulle gå på vakt i ungefär en timme för att lägga till i Plymouth hamn, så då förutsatte vi i babords vakt att vi i vanlig ordning skulle bli purrade klockan 11 för att sedan äta lunch 11:20 och därefter gå på vakt klockan 12. Men icke, klockan 11:30 vaknar jag självmant och bestämmer mig för att kolla hur mycket klockan är.

Halvt vakna och omtöcknade tar hytt 8 sig ut till stora mässen där Anne-Li bestämt sig för att öppna T/S Godzillas alldeles egna korvkiosk. Detta gjorde oss bara ännu mer förvirrade och till sist fick vi beskedet om att vi inte skulle gå på vakt alls. Väl i hamn var det uppställning och därefter begav jag och min samhällsgrupp oss ut i Plymouth ”stad” för att intervjua lokalbefolkningen. Vi märkte direkt hur trevliga folk var och hur lätta de var att intervjua. Detta
till skillnad från andra hamnar där kommunikationen ibland varit bristfällig. Resten av dagen strosade vi runt på bland annat ”West Hoe Road”, ”West Hoe Park” och dylikt.

P.S Ordet hoe betyder i Plymouth; sluttning eller kulle.
Thea Enander, brabord