Äntligen vår tur att segla skuta!

Plötsligt händer det, jag är på Gunilla. Det känns redan så naturligt och självklart, men också som en dröm och helt overkligt samtidigt. Jag tror denna unika känsla passar in på de flesta på denna skuta. Extremt trötta men oerhört taggade, har vi alla lärt oss så mycket nya saker; men också upplevt minst lika mycket.

Just nu sitter jag i pyjamas, kudde i knät, i stora mässen med live gitarrspel precis bredvid. Livet kunde nog inte vara bättre.

Dagen började 08:40 med att vi blev purrade av DOS efter en kort natts sömn. Då väntade en dag med bad, firande av födelsedag, nästan för mycket ny information och massa mer. När klockan började närma sig 09 började alla dra sig mot stora mässen där frukosten stod framdukad och väntade. Efter första frukosten av denna resa går vi alla tillbaka till våra hytter. Kl 10, ombytta till arbetskläder står vi alla på main-däck för våran för ännu en första gång-upplevelse, uppställning. Då sjöng vi alla även för födelsedagsbarnet. Därefter var det familisering där vi fick lära oss allt ifrån hur man beter sig mot dem i byssan, till hur man kollar olika värden på maskiner i maskinrummet under rond. Efter det var det dags för lunch där det stod pasta med köttfärssås på menyn. Sedan fortsatte familiseringen. När den var färdig började det fria! Frivakt för midskepps och babord, vilket självklart betydde landgång för oss.

Svensk musik i hytten, med glada och taggade vibbar medans man fixade sig inför sin första landgång var någonting helt annat. Nyfixade, vissa nyduschade med hamn outfits på står vi alla och väntar på de sista uppe på däck. Solen skiner, kameror som blixtrar och folk är spända (och redan nästan brända) över att se vad denna ö mitt i Atlanten har att erbjuda. Då så var det dags, mot Ponta Delgada, Azorerna.

Vi vandrar runt på gatorna, med svensk-sommar väder, ingen jacka i synhåll. Bara någon gata bort där vi då befann oss skulle det finnas ”The garden” som några lokala tonåringar kallade det. Tyvärr var denna ”Garden” då stängd så vi bytte riktning mot ”El supermercado” men där låg tydligen ett helt köpcentrum. Där virrade vi runt, jag vet inte ens hur länge, tills vi tillslut kom ut igen för att virra runt på gatorna ännu en gång. Men mysigt var det utan tvekan.

Kvällen avslutades med bad i det förvånansvärt varma vattnet! Hopp och stoj hela vägen dit och hela vägen tillbaka. Efter en välbehövd dusch sitter de flesta som inte arbetar eller sover nu i stora mässen. Några skriver dagbok, några spelar poker och några kollar igenom bilderna från denna lyckade dag. Jag vet faktiskt inte ens själv hur vi alla inte studsar runt av mängden känslor.

Denna stund skulle jag inte byta ut mot någon annan. Här, ombord på Gunilla, är allt väl!

Ayla Lysell, Babord.