Att bo här?

Här ska jag bo när jag blir stor! Denna tanke har nog alla tänkt när man ser ett ställe som man gillar. Jag slogs precis utav denna tanke, och det handlar om ett av våra hamnbesök. Alltså ön Jersey, ett litet skatteparadis ute i Engelska kanalen.

Vi har befunnit oss på Ön Jersey i några dagar och jag måste verkligen säga att stället har förvånat mig. Vi anlände tidigt på morgonen och då sov jag. Därför vaknade jag till att vi redan låg i hamn. Nar jag slog upp dörren möttes jag av strålande sol, turkost vatten och värme. Detta förvånade mig. Enligt fördomarna man hört om Englands väder skall det vara grått och regnigt.

Ovanpå vädret får man även en känsla av att allt bara funkar. Gatorna är helt rena, ingen slänger sitt skräp på marken. Jag vet inte varför det spelar så stor roll. Hemma i Göteborg är man väl van vid att det är lite skräpigt. Jag vet att Jersey bara är rent för att dem har råd att dagligen städa gatorna, men det finns något hemtrevligt och välkomnande med detta. Precis som om folk bryr sig om samhället lika mycket som man bryr sig om sitt hem. Hela ön blir hemtrevlig då.

Sista dagen vi var här så åkte jag och några kompisar på en guidad busstur runt ön. Här fick vi se naturen, byarna och Iära oss en del av deras historia. Jersey är en blandning av Frankrike och England. Det är ju främst Engelskt men man finner spår av Frankrike i gatornas namn.

Det verkar dock finnas nackdelar med denna ön. Jag tror att man kan kort sagt summera det som att om du inte är stenrik kan det vara lite jobbigt. Många resturanger är dyra och huspriserna är astronomiska. Perfekt för dem rika men för vanilgt folk så kan det ställa till med problem. Det går heller inte att flytta hit hur som heist om man inte är god for 120 miljoner kroner.

Kommer jag att flytta hit? Vern vet, men vi har fler hamnar på denna resa och jag har några år att bestämma mig som tur är.

William Midskepps