Azorerna, både likt och olikt hemma

Nu har man börjat bo in sig på vår fina skuta. Man har börjat vänja sig med arbetet, platser och tider. Rutinerna som lät sinnessjuka i början kännas nu som en helt vanlig vardag. Vi har mycket kvar att lära, men saker och ting börjar falla på plats i våra huvuden.

På morgonen blir man väckt av rondmann som berättar hur väderförhållandena är och vilken tid som man ska upp. Med morgonen kan menas allt mellan 00.00-07.00 då det kan hända att man har ett nattpass däremellan, men inga problem är väl det. (förslag på föregående mening: Med morgon kan man mena allt från 00.00-07:00 eftersom man kan ha ett nattpass därimellan, men det är ju/väl inga problem. Istället för att ligga i sängen och snooza så kan man som landgångsvakt hålla sig underhållen genom att kolla på flygplan eller andra båtar, öva knopar, snacka med andra, träna lite eller bara sitta och filosofera i sina egna tankar.

Att dygnet är två timmar framflyttat här i jämförelse med Sverige var inget man tänkte på, däremot så byter ju dygnet till sommartid inatt, så en timme mindre sömn blir det alltså. Men jag tror inte att det kommer att färga av sig så mycket. Sömntimmarna varierar ändå alltid lite hit och dit, likt schemat på skolan.

Det var verkligen inte svårt att vänja sig vid Azorernas varma vår när man kom från kalla regniga Göteborg. Vi har nu under de senaste dagarna gått runt i sommarkläder och badat i Atlantens vatten. Lite kyligt kanske det är, portugiserna kollar på oss med en förbryllad blick, men för oss så är det som mitt i sommaren. Några av oss blev till och med solbrända efter en dag av vandring genom Ponta Delgadas gator och svarta lavastränder. Detta till skillnad från köldskadorna man får från att cykla till skolan i direkt motvind. Solkräm får vi ta mer av imorgon, men idag så kör vi på aloe vera.

Att det inte finns någon surf på båten tänker man knappt på längre. Istället för att sitta och scrolla på kvällen så lägger man sig direkt till sömns. Det är faktiskt ganska skönt. Men ta detta med en nypa salt, hemma är en annan sak med annan miljö. Här kan vi ju surfa på de stora vågorna längs kusten istället.

Vågorna här är långt ifrån de där hemma. Om en tjörnbo hade sett havet hade han sagt “Han går i skjortärmarna". För er som inte snackar tjörn dialekten menas detta med att vågorna är så stora att det skummar vitt omkring dem. Så är det i princip alltid här mitt i Atlanten. Man börjar vänja sig med att det konstant svajar lite lätt under dagen. Det känns nästan lite ovant att gå på land där marken står helt still, men tur är väl det, hade nog varit värre tvärtom. Det kan komma några klagomål här och var om att det gungar för mycket. Då får vi kvickt påminna oss om att detta inte ens är nära det vi har framför oss. Vi har fått höra att havets vågor inte kommer vara så skonsamma som här i hamn. Prognosen för de första dagarna till sjöss ser ut att bli stormig med mäktiga vågor. Men vi är taggade ändå! Stora vågor ingår i konceptet att segla över Atlanten.

Sjöbrisarna som är känns extra kraftigt i riggen där vi alla fått klättra i idag. Vi har testat på att avbeslå och beslå segel. Läskigt? Ja. Blåsigt? Också ja. Gick det bra med hjälp från besättning och är jag stolt efteråt? JA. Men jag tror nog att inget slår den motvind som finns ute på Göteborgs skärgård.

Vi trivs bra här och jag lider inte av någon hemlängtan, mer än kanske till den vanliga fullt fungerande toaletten där hemma. Vi har inte helt vant oss vid vakuum toaletterna, det har varit lite stopp här och då. Men nu börjar allt fixa sig. Under tiden har vi sprungit över till grannen BK:s land toaletter.

Så ni där hemma kan känna er trygga i att vi är i bra händer. Allt har vi inte helt vant oss med ännu, men saker börjar falla på plats och för var dag blir det lättare.

Emma Persson, Barbord