Bara fem minuter till

Rösten som säger ”kl är 07:00 det är dags för frukost” kommer jag nog aldrig vänja mig vid. Trött som vanligt reser jag mig ovilligt upp ur min koj. Jag går till frukosten utan att ens slänga en blick i spegeln hur jag ser ut.

Efter dessa månader har alla sett mig ur vinklar jag inte ens visste fanns. Jag åt likadant som varje morgon, havregrynsgröt med mjölk och kanel. Jag gick sedan raka vägen tillbaka till min koj för att sova dem sista 20 minuterna innan uppställning. Trots försök att lägga sig i tid igår, så somnade jag inte förrän efter midnatt. Så alla minuter man kan sova räknas.

Mitt tidsoptimistiska huvud tänker alltid ”bara 5 minuter till”. Detta slutar alltid i panik de sista minuterna innan uppställningen. Jag sprang runt som en yr höna för att hinna byta om, bädda sängen och göra hytten redo för inspektion.

Precis som tänkt går förste styrman ner för att kolla allas hytter. Helt ovetandes står jag tyst och väntar på att bli godkänd. Styrman återvänder och säger ” hytt 8 ni är ej godkända, ni har ej tvättat rent handfatet och spegeln”. Besviken går jag tillbaka ner till hytten för göra om och göra rätt. När hytten är skinande igen beger jag mig upp på halvdeck igen för att fråga styrman om jag fick ta på mig ett linne istället för vår skolpike? Jag är ankarvakt idag och att sitta ankarvakt med piké och strålande sol på sig i flera timmar är ingen bra kombo. Så med mitt finaste leende frågar jag , och till min förvåning säger han ja! Jag sätter på mig linne och shorts och gör mig redo för att sitta i stekande sol i timmar för att endast kolla ut och se hur st George kallar på en.

Jag och Hjördis tillbringade de första 4 timmarna tillsammans. Då passade vi på att göra klart vår låt inför avslutningsmiddagen så timmarna skulle kännas iallafall lite kortare. Efter bara två timmar var det dags för 10 fika, det bjöds på som vanligt mackor med pålägg såsom skinka och ost. Jag går in och ställer mig och brer min macka när jag hör en röst klaga på vårt schema, vi har satt upp inför ankars vakten inatt. Jag går ut igen lämnar problemet åt dem och bestämmer mig för att njuta av min macka istället.

Timmarna gick och vi har kollat utför samma vy i 4 timmar och nu är det äntligen dags för lunch. Det stod ugnspannkaka på menyn så jag gick in för att äta lunch. Jag åt snabbt för att sedan byta av så Hjördis skulle få äta lunch med babord också innan den återgick till arbete.

När klockan slog 12:30 fick jag en ny kompis bredvid mig då Hjördis var klar med sina 4h. Jag passade på att sitta mina 8h för att få det överstökat. Så Hjördis gick in för att byta av med Finn, han satte sig och kollade ut över de gröna kullarna som jag nu redan sett i 4h. Vi småpratade när Anne-li kom förbi för att påminna oss om solkräm. Då var det ändå dags för att gå rond, så Finn passar på att gå rond och hämta solkräm. Så jag får Anne-li som sällskap så länge han är på rond. När han är tillbaka springer jag eller tar en power walk som Stine hade sagt för att gå på toa. Jag går förbi en spegel och stannar direkt och inser att jag skulle fått påminnelsen från Anne- li innan hela jag förvandlades till en tomat. Jag smörjer in mig extra mycket i hopp om att det ska lägga sig. Jag går ut igen och ser en kille i havet som jag ej har sett innan, det är brittisk matros liggandes i havet på en elektrisk surfbräda. Han pratar med Jeppe och säger att han är matros på den stora segelbåten, vi bara är ett stenkast ifrån. Jag sätter mig intill Finn igen och ser flera turistbåtar förbi passera, vi tar fram kikaren och försöker se närmare. Så nyfikna som vi är vinkar vi hastigt och ser att de börjar fotografera av Gunilla, så vi sitter ner och poserar. När de hade passerat vår åsyn var det bara 10 minuter kvar på min vakt. Då fick vi höra av kapten att vi fick bada efter vakten. Vakten slutade kl 16:00 precis som min ankars vakt. När jag hade suttit av mina 8 timmar går jag ner och byter om. Anne-Li bad oss även ha T-shirt över bikinin om hon får en bra video att lägga ut på Instagram. För idag fick vi inte bara hoppa ifrån halvdeck utan de hade även förberett en Lian vi kunde svinga oss i från deck ner till havet. Vi ställde oss i led och när det väl blev min tur skakade mina ben av nervositet men jag ställde mig på kanten och gjorde mig förberedd att svinga mig ut i intet. Jag tog ett steg ut och tappade greppet efter bara någon sekund så det blev ett magplask istället. Men jag gick upp igen och provade och denna gång höll jag kvar så jag hamnade i havet bredvid alla andra. Där låg vi alla i havet tillsammans en sista gång innan avmönstring. Jag började torka mig och göra mig i ordning inför middagen. Axel kocken kom som vanligt och presenterade maten och vi började äta. Efter maten var alla helt utspridda, folk låg och sov, pluggade, men jag var påväg att göra min sista rigg promenad denna resan. Jag tog på mig sele och säkrade min telefon. När jag väl var där uppe på röjeln högst upp i masten insåg jag hur snart denna resan är över. Samtidigt hör jag gitarr spel nedanför och inser att näst intill alla sitter där nere och sjunger och spelar gitarr tillsammans.

Jag inser att det här vill jag inte missa så jag klättrar ner och hör allas sångröster hela vägen ner. Jag sätter mig där nere och bara tar in ögonblicket som just nu sker. När klockan slår 21:00 kommer styrbord och midskepp tillbaka efter deras fri vakt. Vi får en kort sammanfattning av vad de har gjort idag. Sedan så sätter sig alla i stora mässen och skriver sin dagbok. Det har nästan blivit som en tradition, bakom oss är solsidan på. Jag somnar sedan till solsidan liggandes i Novas famn, och bara tänker på vad som ska hända imorgon. Men det tar vi då!

Mira Ladestam Sab 2427 Babord