BB, Bästa Backisar

Att bli purrad klockan 03:30 på morgonen (natten) är något jag aldrig blir van vid. Det har i och för sig bara gått tre dagar på detta sjöbenet och tanken på det gör det inte heller lättare. Jag tror i och för sig inte att det är speciellt lätt för någon att bli väckt vid den tiden, men jag är inte den personen som har morgonhumöret vid min sida oavsett vilken tid på dygnet det är.

Men så fort man har rullat sig ur kojen, vaktkläderna har åkt på och man har vinglat sig upp till lilla mässen för att göra sig en snabbkaffe är till och med jag lite pigg. Vad som gjorde mig något mer motiverad att ta mig upp denna morgonen var att få vara backis och inte behöva gå ut och brassa om riggen med studs. Första vaktpasset för detta dygn gick snabbt, smidigt och smärtfritt. Jag och min backiskompanjon gjorde pizzamackor åt resterande vakt som kämpade för att hålla sig vakna i mörkret, vi städade och pysslade med go musik i bakgrunden. Man håller sig bra sysselsatt i tre timmar och när klockan sedan är 07:15 är det dags för första frukostsittningen, den swishar förbi som en vindbris och då är klockan plötsligt 08 och dags att traska ner till sin koj igen för att vaggas till sömns.

När klockan är sisådär 10:00 på morgonkvisten är det dags för DOFT (den obligatoriska fräsnings-timmen), så jag tar mitt pick och pack och vinglar mig upp på backen, som är våra elevers häng-ställe på däck, lägger ut min sarong och tar vara på 1,5 timmes soltid. Det bästa är när man slumrar till en liten stund i solens värmande strålar så att man får ut ännu mer tupplurs-tid (för det får vi ju aldrig annars). Plötsligt är klockan 11:45 och det är dags för lunch!

Det var lördag vilket innebär lördagsgodis, men inte fri från lektoner. Så efter lunchen satt jag med min styrbordsvakt i stora mässen och gjorde lite skoluppgifter och hann som tur var också med att spela lite Minecraft. Så vi satt där och socialiserade oss med varandra för ovanlighetens skull fram tills fika-dags vid 15:20! Dessvärre var det inget sötfika men inte hänger vi läpp för det, utan jag satte i mig en macka och sedan begav jag mig för att byta om till vaktkläder återigen och vid 16:00 stod jag i byssan för att ta mig an backis-posten med min backiskompanjon.

Den här kvällen var jag ganska glad över att få vara backis, men jag kände mig något skuldfylld då resten av vakten inte hade den optimala kvällsvakten som de kanske hade önskat. För att sammanfatta det lite lätt så lossade ett block, två gårdingar gick av och det var inte jättemånga mungipor som gick uppåt. Som de super-backisarna man är, får man ta sitt jobbs största ansvar och peppa sina vaktkamrater så gott det går med pepp-talk och kli på ryggen.

Efter den vakten suktade alla efter sin perfekta-temperatur-koj, eftersom Hasse fixade AC:n innan avgång (heja Hasse), och jag talar nog för alla när jag säger att det var en efterlängtad sömn efter denna dagen med!

Tova, styrbord