Blir man filosof?

Varje dag här på båten blir man purrad. Att bli purrad betyder att man blir väckt, och det sker olika tider beroende på vilket vakt man har. Jag som är babord blir alltid purrad klockan 11 på morgonen för att kunna ha möjligheten att äta frukost, eller lunch beroende på vad man är sugen på. På kvällen blir vi purrade halv 12. Men hur som helst. När vi blir purrade så är det alltid av en person som är på vakt.

Purrningarna är alltid olika bra, eller så är man bara olika mycket trött. När man är så trött så att man inte orkar gå upp, så får man ta det i egna händer. Jag har världens bästa hytt, vi är som årstider, som bygger upp ett år, och en framtid, det är som att vi är menade för varandra. Så när vi har svårt att gå upp, så pushar vi varandra. Vi har en sorts connection, men om denna connection är för stark, så vaknar vi inte i hytten. Det kan man ju subjektivt bedöma om det är en bra sak eller inte, men eftersom att vi tillsammans alla elever bidrar till besättningen på båten så förväntas det att vi hjälps åt. Men för o hjälpas åt så behöver man lämpliga kläder, kläder efter väder med andra ord. Men att förmedla lämplig klädsel är svårt. Rondman som ska förmedla lämplig klädsel för passet, har svårt att bedöma hur många lager kläder man ska ha. För att underlätta för rondman så skapade vi en temperaturskala vi kallar för Poseidonskalan. Skalan går från 1 - 10, där 1 är lika klätt som Poseidon, dvs varmt ute och 10 som är lika kallt som Ötzi. På en dag förstod nästan hela besättningen om vår tanke på skala då det spreds genom elever samt befäl. En normal klädsel till sjöss är Poseidon 3, dvs jacka och två lager under. Som det låter så tänker man väldigt mycket på posterna, vilket jag ändå tycker är bra. Man hinner tänka samt reflektera på ting. En annan sak jag har funderat på är en teori om universum. Jag vet att detta egentligen är en dagbok men Siri som hörde Teorin tycker verkligen att jag borde skriva ner den så att den aldrig glöms bort, så det gör jag nu.

Tänk dig att varje liten decimal, alltså 0,0000 i oändlighet, skapar ett nytt universum. För att ta det i kontext så skapas ett nytt universum varje gång du rör din hand, eller om du om du väljer att göra nått annat med din hand. Men allting har skett, fastän i parallella universum. Om vi tar ett exempel för enkelhetens skull så hittar jag 30 kronor på marken, oändligt många universum har jag varken hittat dom eller gjort nått med dom. Enkelt sagt så finns oändliga utgång på vad som skulle kunnat hända, och detta sker hela tiden. Tillbaka till kronorna, i oändliga universum så hade jag köpt en trisslott och vunnit en outhärdlig summa och blivit miljonär, och i oändliga universum hade jag gått över gatan ett kvarter innan och inte hittat pengarna. Det skapas oändligt många universum hela tiden och alla får varsin utväg. Men om ett parallellt universum får samma utväg, på samma tidpunkt får vi deja vuer. Det var lite om universums teorin, och jag hoppas att jag förstår den när jag är äldre och läser igenom dethär.

Frej Maechel, Babord