Blogg 12/3–25

När vi gick upp på kvällen för vakt kl. 20:00 blåste det redan hårt ute, vågorna kom tätare än förut och högre än vad vi sett tidigare. Under vaktuppställningen var jag flera gånger tvungen att ta tag i en bardun för att jag inte skulle välta omkull min kamrat framför.

Medan Gunilla gungade från sida till sida hade vi vaktöverlämning där överstyrman berättad om de tilltagande vindarna och den distans som den tidigare vakten hade seglat. I slutet på överlämningen går den person som är livbojsvakt fram till en klocka och ringer åtta glas som meddelar att vakten nu går över till nästa vakt och det var vår tur att ta över.

Vår vakt skulle vara mellan åtta på kvällen framtill midnatt och med fullmånens ljus så var det ännu ljust på däck och man kunde se det som hände på däck. Jag var post så jag gick fram till rorgängaren för att höra vad han hade för kurs och om styrningen var svår. Jag fick kursen 085 och besked om att det var besvärligt att styra. Jag frågade då kapten om jag fick lov att förfånga till rors på kurs 085, vilket jag fick. Jag ställde mig vid rorkulten och började försöka hålla mig till kurs, det var som den tidigare rorgängaren sagt besvärligt och ibland kunde hon sticka flera grader ur kurs. Men efter en liten stund vid rodret lyckades jag ändå lista ut hur jag skulle manövrera för att hålla henne på kurs. E

fter en halvtimme som slog livbojsvakten det första glaset vilket förmedlade att en halvtimme av vakten hade gått. Posterna roterade då ett varv och jag gick till livbojsvakt. Livbojsvakten uppgift är att hålla koll på vilka som är på däck och uppe och klättrar till exempel. Det är en ganska trevlig post där man kan röra sig lite och det finns ofta någon att prata med. Det var under denna post som jag upptäckte att det blixtrade på horisonten.

När en timme hade gått slog jag två glas och gick vidare till utkik. Som utkik stod jag och förundrades över hur blixtarna lyste upp himlen en sekund och försvann en annan. Blixtarna var fortfarande långt borta så det hördes inget ljud. Det var något mystiskt med den friska vinden, gungandet av skeppet och blixtarna som regelbundet lyste upp horisonten.

Så här fortsatte sedan vakten och blixtarna jobbade sig sakta närmare samtidigt som vinden sakta ökade. När det var dags för oss att lämna över vakten till nästa vakt hade man precis börjat höra åskan och vinden blåste nu mer ihärdigt. Det var nästan lite ledsamt att lämna den spänning och mystiken från vinden blixten och gungandet, men kojen väntade och jag visste att samma sak väntade om bara några timmar.

Hannes, Midskepps