Tiden här på Gunilla har verkligen flugit förbi och tanken att vi om sju dagar återigen befinner oss i höstruskiga Sverige är inte särskilt befriande. Usch.
Nu på morgonen, efter ett lugnt och skönt sjöben, anlände vi till slutligen till Lissabon. Från båten ser staden fin ut men eftersom jag har haft vakt idag har jag inte kunnat utforska staden till fots, så mer information om den kan jag inte ge er. Jag kan däremot berätta lite om dagens vaktsysslor.
I och med att vi lade till på morgonen kom arbetsdagen inte igång förrän klockan halv ett, vid uppställning. Janne (kaptenen) gick då kort igenom allmän information om hamnen samt kryddade mötet med några fyndiga skämt. Efter uppställningen försvann de som inte hade vakt snabbt från båten och efter en stund lade sig det karakteristiska lugnet, det kan inte beskrivas.
Min uppgift idag var backis och min tid har för det mesta spenderats i byssans trånga utrymme. Disk har diskats, gurkor har hackats, mozzarellabiffar har stekts… Ah, mycket har gjorts. Det kan vid första tanke tyckas att tiden i byssan inte kräver särskilt mycket tankeverksamhet, uppgifterna kan uppfattas vara ganska enkla. Detta är dock ett misstagande. I och med den nya Veggetrenden (vegetarianism) är det tusentals saker som måste följas. Verktyg som har varit i kontakt med kött får inte användas för vegetarisk kost och minst lilla spill av köttsaft måste genast åtgärdas. Låt mig ge ett exempel.
När jag skulle förbereda trefikat tänkte jag att det skulle vara roligt att snygga till tallriksuppläggen lite. Under en stor del av resan har dessa ofta sett tråkiga och grisiga ut och en liten uppiffning av dessa tänkte jag mer än gärna skulle uppskattas. Men, på salamitallriken gick det snett. Jag hade konstruerat en fin symetrisk ros av dubbelvikta salamiskinkor och som pricken över i:t hade jag toppat den med all tillänglig tomat i byssan, det var verkligen en fin skapelse. Dock hade ett fel begåtts. Tomat och salami på samma tallrik är lika med fel. Tallriken var kontaminerad. Till en början märktes inget men efter en stund avslöjades mitt grova misstag. Skammen kändes i kroppen och att de tomater som låg på tallriken var de enda gjorde inte situationen direkt bättre. Dock, efter ett par stressiga och nervösa minuter fick jag slutligen mina vänners förlåtelse och kunde arbeta vidare.
Resterande tid av min backistid flöt iväg som en smörklump i en stekhet stekpanna och plötsligt var arbetsdagen slut. Senare under kvällen hjälpte jag några vänner att rigga upp hängmattor på däck, men jag valde själv att inte sova i någon, alldeles för kallt för mig. Hoppas ni alla där hemma saknar oss riktigt mycket, för någon tröst för det tråkiga sverigevädret måste vi trots allt få.
Simon Borg SAS1518
Publicerad:
Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö
Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se