Dag 2 på Gunilla

Det är dag två, vi är fortfarande i hamn och tiden börjar redan smälta ihop till en sörja. Kort sagt har det varigt händelserika ca 40 timmar.

Förmiddagen gick åt till att lära känna båten och alla hennes hörn. Vi började med att gå rond och lära oss vilka mätare vi ska läsa av vilket visade sig var ganska svårt eftersom man varken hör varandra nere i maskinrummet eller ser vart man pekar eftersom det finns på ett ungefär 348 mätare och minst en miljon olika rör.

Näst på schemat var MOB (Man Over Board) och Däck där vi bland anat fick våra flytvästar och jag kan säkert säga att det inte var min snyggaste stund. Sist innan lunch var det vår tur i byssan och vi fick hjälpa till att laga just det, lunch. Jag hamnade snabbt vid disken där jag förblev fram tills lunch då jag gick ner till stora mässen för att äta och sedan återgå till min nya bekanta, diskmaskinen.

När diskningen var klar skulle vi gå igenom säkerheten på båten, allt från hur vi stänger dörrarna som delar in henne i vattentäta sektioner till hur man går ner för en trappa på ett säkert sätt.

Efter det hade vi frivakt och fick sprida våra vingar och flyga in till staden men det visade sig snabbt att vi snarare var ekorrar som kastat sig ut för ett träd och kraschar med ansiktet först. Första timmarna gick bra, vi gick runt och kollade på de vackra byggnaderna, shoppade lite och tog bilder av street-art på vägen. Planen var att gå till ett stort shoppingcenter men dels gick vi fel flera gånger och dessutom hittade vi annat vi ville kolla på, som att köpa fika.

Vi bestämde oss tillslut för att ta en Uber till Monte Palace (Ett övergivet hotell), föraren var jätte trevlig och vi kunde prata en del trots språkbarriären. Väl framme möttes vi att ett tjockt lager dimma som kom och gick lagom för att ge oss en sneak-peek av Lagoa Azul och Lagoa Verde (blåa sjön och gröna sjön) som låg precis nedanför. Själva hotellet var jätte spännande, golvet var täckt av vatten och plankor som ramlat ner, väggarna var täckta av graffitti i både text och konst form. Det fanns ett stort rum i mitten som sträckte sig ända till taket fyra våningar upp och taket bestod av fönster som släppte in solljus, där passade vi på att ta en fika-pause. Utöver de fyra våningarna kunde man genom ett fönster ta sig ut på taket som i dimman såg ut att sträcka sig bortåt i oändligheten och en mörk källare med gångar som aldrig tog slut, ärligt talat var jag livrädd när jag helt plötsligt inte såg ljuset från mina vänners ficklampor och stod själv i ett mörkt rum omringar av okända ljud. Vissa delar var av murade av säkerhetsskäl såsom hisschakten där man annars kan falla några härliga 15 meter eller så.

Efter ungefär en och en halv timma kände vi oss klara och började orientera oss utåt för att beställa en uber och åka tillbaka till staden. På väg ut träffade vi på två tyskar och en fransman som vi stannade och pratade med en stund innan tre av våra klasskamrater kom fram till oss och berättade att de inte fick tag på någon uber, att två av deras mobiler var i princip döda och att de nu stått i fyrtio minuter med panik för att de inte kommer kunna ta sig tillbaka. Vi hade redan bokat en Uber men bestämde att en av oss skulle byta plats med en av dem och vänta för att se om en Uber de potentiellt lyckats beställa kom eller om de skulle behöva boka en ny.

Vi hoppade in i vår Uber och sedan hörde vi inte av de andra på ett bra tag men tillslut återförenades vi och fortsatte gå fel innan vi kom till en restaurang där vi åt middag.

Malva S