Dan före dopparedan

Klockan 23.30 kastades dörren till våran hytt upp och intågande kom en kör sjungandes på waka waka. Det var ett sådant tillfälle du ifrågasätter dina livsval för första gången på allvar. Men som vanligt fanns det inget att göra åt saken, så jag föll/gick ur min koj och stapplade till toaletterna. Där stod några och pratade om tallar och nallar. Jag vände mig om och gick tillbaka till hytten.

Efter en fyra timmars vakt på 12-4 slår sömnbristen till som aldrig förr. Vi hade brassat, hoppat på fiskluktande sopor eftersom vissa hade blandat kompost med plast (ingen nämnd ingen glömd) och insett att det var dagen före dopparedagen. Alla skyndade lättat ner under däck och sade godnatt. Jag vaknade redan vid 9 trots att vi först blir purrade vid 11 och visste att jag inte skulle kunna somna om. Men jag var tvungen att acceptera mitt öde så jag gjorde det bästa av det och tog en dusch. Lunchen bestod av ett härlig köttgryta, dock hade kocken gömt gårdagens fried rice i den. Sedan gick jag ut på däck där solen stack mig i ögonen och möttes av barbordsvakten som såg ut att ha sett bättre dagar. Smått döda tog sig alla upp till uppställning, sedan var jag tvungen att springa på rond ner i maskinrummet - helvetet på jorden. Det är inte min favorit, men turligt nog fick vi hänga i riggen i nästan en timme efteråt. Däruppe kan man stå och uppskatta utsikten och vinden hur länge som helst, tills någon beordrar en att gå ner och jobba. Idag skrapade vi vitt färgstänk från däcket. Jag var säker på att jag skulle få solsting. Men för att lätta på stämningen kan man sjunga jullåtar. Trots att det var dagen före dopparedagen kände ingen någon vidare julkänsla ute på Atlanten i 25 grader och solsken, då gäller det att improvisera. Efter vakten börjar lektionerna nästan direkt och efter lite skrivande på reportage tittade vi på julkalendern och förundrades över Clints resonemangsförmåga. Det är konstigt hur gott det kan vara med köpta krossade pepparkakor. Det var allt för idag, jag orkar inte komma på ett bra avslut, så det var det. Hejdå!

Alma, midskepps