Öckerö gymnasium

Där fick du dumma sjösjuka!

Dagen började som vanligt – vid en tidpunkt då de flesta av er drömmer om att få sova en liten stund till, men för oss ombord var det 03:30 och vi blev purrade av babord inför en ny vakt.

Under uppställningen sjöng babord sin nya låt som tack till Linnea och Ingeborg, som ska mönstra av i Kap Verde. Det är alltid lika mysigt att gå på vakt och mötas av dem! Jag arbetade i byssan, vilket är det sjömanska ordet för kök, och bakade några scones. Som tur var de tillräckligt goda för att mätta den hungriga arbetsstyrkan. Runt sju-tiden, när jag började känna mig som en zombie från en dålig skräckfilm, dök de trötta styrbordarna upp för frukost. Och gissa vad? Ja, du gissade rätt... gröt. Igen. Jag har fått mer gröt under den här resan än vad jag fått på hela mitt liv. Jag börjar känna mig lite som Gunde Svan fast på havet istället för i skidspåren.

Klockan blev åtta, och vi hade kämpat oss igenom ännu en vakt. Bra kämpat, Midskepps! Det börjar närma sig, vi närmar oss land! Jag hör rykten om att vi kanske är framme redan i eftermiddag och kommer få ligga till ankars innan vi får vår hamnplats. Oj, vad jag har längtat till detta! Jag känner att jag nästan kan höra ljudet av sand mellan tårna och en kall dryck i handen. Det är här på Kap Verde som vi ska göra en av våra mest spännande naturkunskapsuppgifter. Är du redo? Här kommer den... trumvirvel tack... SNORKLING!!! Ja, du hörde rätt. Det känns som att få vinna på lotto, men för mig innebär det inte bara pengar, utan att jag kanske (om jag är riktigt, riktigt lyckligt lottad) får simma med sköldpaddor! Håll tummarna för oss.

Och här kommer min hemlighet, som jag nästan inte vill avslöja: jag har faktiskt överlevt tre dagar till sjöss utan att spy. Jag, som drabbas av sjösjuka bara av att gunga på en lekplats, har hittills klarat mig helt utan medicin. Eller nja, jag har faktiskt tagit en eller två sjösjuketuggummin. Har mitt sjöben utvecklats till något fenomenalt? Kanske. Eller kanske har jag bara blivit bra på att ignorera att båten gungar som en berg-och-dalbana på Liseberg. Jag är ändå rätt stolt över mig själv, hoppas bara det går lika bra under det snäppet längre sjöbenet över Atlanten. Snart är vi framme i Mindelo, och när jag sen ser land kommer jag känna att mitt Vaiana liv snart startar med sköldpaddor och snorkling. Ja vi får ju inte glömma de andra skolsakerna, alla skolbesök, intervjuer och foton som ska tas. Så, det bästa är att hålla båda händerna på ratten, tummarna för sköldpaddor, och hjärtat för nästa äventyr. Kanske kommer jag snart att kunna säga att jag har ett sjöben som inte längre är rädd för vågorna, men för nu – låt oss bara hoppas att vi alla kommer att hålla kursen rakt mot en fantastisk hamnplats, och kanske få den där så välförtjänta pausen på stranden.

Av: Sally Paulsson

Publicerad:

Öckerö seglande gymnasieskola
Björnhuvudsvägen 45
475 31 Öckerö

Telefon: 031-97 62 00
e-post: kommun@ockero.se