Den 16 december 2025

Första dagen i Dakar. Vi ska besöka det svenska företaget Dynavra för att träffa svensktalande senegaleser. Vi går av båten, som är vårt skolfartyg, och kliver ut genom en port, men enligt mig är det mer som en portal. BOM, BIM, BAP säger det. Bilar överallt, motorcyklar som utnyttjar varenda kvadratcentimeter för att trycka sig förbi, människor som skriker. Något som mina svenska, tråkiga, typiska ögon aldrig sätt. Redan här visste jag att Senegal skulle vara ett land som jag sent kommer att glömma. Erling, vår mentor och lärare ombord ger oss pengar. Första bästa taxi kommer och prutningen börjar. 5 tusen frågar taxichauffören, 2500 tusen svarar vi. Deal. Det enda problemet är att taxichauffören inte har en aning vart vi ska. Han stannar och övertalar mig och mina kompisar att vi är framme. Vi blev släppta 4 kilometer åt fel håll. Nästa taxi tar oss till rätt ställe, men han ville gifta sig med min kompis Edith.

Vi går upp till Dynavras klassrum. Här sitter det Senegaleser född fler tusentals mil från Sverige som talar flytande svenska. När vi besökte Dynavra kanske du väntade på bussen i kalla Sverige. Du visste kanske inte när eller vart bussen gick så du ringde till Västtrafiks kundtjänst. Chansen att en av dem vi träffade svarar på andra linjen är rätt så stor. Det var en helt sjuk känsla att se dem här människorna prata svenska.

Vi tackade alla på Dynavra och gick vidare. En hunger i gruppen utvecklades så vi åkte till centrum av Dakar. En man som gick på kryckor med bara ett fungerande öga, frågade om vi var hungriga. Vi svarade ja och han sa att vi skulle följa efter honom. Som smarta tonåringar följde vi självklart med honom. Vi promenerade säkert i flera minuter innan vi kom fram. Restaurangen såg ut som den skulle falla ihop och köket var ett mörkt rum. På menyn fanns ris med fisk, ris med kött och ris med kyckling. Alla tog ris med kött. Jag skämtar inte när jag berättar att det var det godaste jag någonsin käkat. Notan kom in och det blev 34 kr per person, med dricka.

Vi tog tillfället i akt och satte oss på ett café med WiFi. Där ringde jag hela familjen för första gången på resan och det var lite vemodigt. Det skulle var konstigt att för första gången fira jul utan någon familjemedlem.

Till slut ville gänget till en omtalad marknad som låg lite utanför Dakar. En hyfsat normal taxiresa senare var vi mitt i världens hetsigaste marknad. Det såldes bara en massa skit och säljarna drog i en. Det var något som jag tyckte var väldigt roligt, all action. Till slut kom vi till en lugnare del där jag lyckades hitta en fin mössa. Efter ett snabbt pit stopp på casino gick vi tillbaka till båten för att få lite väl betjänt sömn!