Den Eviga Vakten

03:30 är aldrig en bra tid. Som en del av Babord, nuvarande 4-8 vakten, börjar det kännas som en återkommande mardrömm när rondmann väcker en. Efter att dagen innan ha sanerat hela våran hytt dagen innan på grund av en kackerlacksincident sov jag lite bättre, så att väckas var extra jobbigt.

Dagen innan hade våran överstyrman förklarat att vi under “natt”-vakten, 04-08, skulle brassa bak klockan en timme, vilket skulle göra att vi hade 5 timmar vakt. En hel timme till med vakt? Fuck no.

Jag släpade mig upp på däck. Inte bara var det en 5 timmar lång vakt, det var de sista 5 timmarna av de 17 timmarna av post jag nu haft I rad. Att vara post är lite som att stå och vänta på att klockan ska gå unde en timme för att sedan slåss för sitt liv under en halvtimme. Varje halvtimme roterar de tre personer som står post. Jag börjar som livbojsvakt I en halvtimme. Jag håller koll på alla på däck. Lätt? Inte när det är så mörkt att man knappt ser något. Var han där bak eller på svampen? Sen slår man glas, alltså plingar I en klocka. Pling – en halvtimme.

Jag går fram för att vara utkik. Lätt, rappoertera alla båtar. Istället för att se några båtar, något jag inte gjort hitls på resan, gäller det att hitta på något så man inte somnar. En danspaus? Lite sång? Dagdrömmar om svensk ost och svenskt kranvatten? Pling pling – 2 halvtimmar.

Wohoooo! Äntlien dags för att styra. Att styra är kul, när du är på kurs. Jag svänger hit och dit, allt för att parera vågorna. När styrman kommer ut och bekymmrat kollar på kompassen låtsas jag inte om att jag är 10 grader ur kurs. Oops… I värsta fall hamnar vi I Rio de Janeiro istället för Paramaribo. Pling pling pling – 3 halvtimmar. Då börjar allting om igen.

5 timmar är 10 havtimmar. 3 rundor av alla poster, och sen en extra halvtimme på någon post. Som tur är kommer fikat efter ett tag. Kladdkaka, precis vad som behövs för att orka hela vägen. Sen går solen upp, och då klarar man lite till. Äntligen har molnmassorna börjat skingra sig. Det kanske inte är så hemskt trots allt?

Till sist, ÄNTLIGEN, efter 4 timmar och 50 minuter dyker midskepps upp. De släntrar upp på halvdäck en efter en. På uppställningen kör vi vår vanliga rutin. Tydligen kommer vi närmare och närmare Paramaribo, trots att havet ser likadant ut ändå. 8 pling (För 10 hade varit otur och säkert såkat sänkta hela båten) – vi är fria!

Stella Dencker - Babord