Den stora dagen är kommen

Putsning, garderobshäng och t-sprit. Golvbrunnar, tandpetning (fast inte mellan tänderna) och höftrullning. Glass, damm och skrubbning. Däckslunch, linsgryta och däcksvaskning. Skit, bajs och superkul. Blandad kompott av arbete, känslor och mera arbete. Så slängde vi på lite flamenco på det och helt plötsligt blev det en dag med fullt upp.

”Den stora dagen är kommen”. Det är i alla fall vad de sa på uppställningen när vi alla 42, trötta och slitna elever befann oss på däck för resans näst sista morgonuppställning. Hälften var klädda i arbetskläder medan hälften var klädda för lite tid i stan på morgonen, eller ja, de hade på sig det som låg överst i väskan nu när halvdäck är vår gemensamma, stökiga garderob av packning. Vår förstestyrman hade fått för sig att göra ett litet experiment för ett ge oss lite ledig tid i hamn, vi kan återkomma till hur det gick senare. Jag var i alla fall med i den första gruppen som skulle städa redan på morgonen och direkt efter uppställning begav vi oss till given post och den stora städdagen inleddes.

Vartenda skrymsle och vrå skulle dammsugas och våttorkas, tandpetas och godkännas och troligen tandpetas lite till. Det är ganska otroligt hur mycket skit som kan lägga sig på omöjliga ställen. Timmarna flög förbi och förmidagen gick ganska snabbt. Vips så var det lunch på däck och planen var att byta hälft som städar efter lunch, men nej. Vi hade varit för långsamma. Eller som jag anser, vi var för noggranna. Vi låg långt efter i schemat och istället för ledig tid körde vi all hands on deck i cirka två timmar innan förmiddagens städare fick några timmar ledigt. Skönt.

Vid middagen hade vi kommit så långt med städet att vi faktiskt kunde sitta nere i stora mässen, men arbetet var långt ifrån över. Dock hade vi inte bara det sista på städningen kvar att längta efter utan Kiki hade letat runt lite och tagit kontakt med en kvinna i närheten som hade en dansskola där de undervisade bland annat flamenco. Då blev det att vifta med händerna, slänga med kjolarna och rulla på höfterna mitt i städningen, gör inte alla det när de städar? Helt underbar dansskola och vår instruktör var en riktigt häftig människa. Har alltid fascinerats av hur dansare går in i en roll när de samtidigt måste tänka på alla steg de ska ta och när de ska slänga ut en arm eller skaka lite på huvudet. Det är en konst som inte alla besitter. Det gjorde i alla fall hon. Hon hade en helt otrolig attityd i sitt sätt att föra sig i dansen och hennes rörelser var väldigt graciösa men samtidigt väldigt bestämda. Sjuk koordination i sina fötter medan vi stod och stampade på samma ställe och försökte hålla takten. Flamenco är en väldigt svår dans att bemästra men otroligt rolig att utöva. Trots att hon inte pratade flytande engelska kommunicerade hon med sitt kroppsspråk och med sin dans. Även lite spanska som vi spanskaelever kunde förstå små delar av. Hon utstrålade så mycket glädje och det var riktigt skönt att få dansa av sig efter flera timmars slit och städ på båten.

Jag är fortfarande helt chockad över hur gott humör alla har varit på idag. Inte för att vara den som är den men jag har bävat inför denna dag ända sedan förra städdagen men jag minns den mycket värre än vad jag upplevde idag. Det var verkligen inte så illa. Alla hade härlig inställning till allt och vi köttade tillsammans i flera timmar. Allt som allt var det ganska härligt att sitta i ett hörn någonstans och gå ner på djupet i en skitig golvlist eller liknande. Man går in i ett mode. Jag är väldigt stolt över klassens ork att städa HELA dagen, dansa rumpan av oss och fortfarande vara på så bra humör att pranka befälen med ”the floor is lava” (en lek där alla ska så fort som möjligt kasta sig upp på närmaste sak för att inte nudda golvet, eller däcket i detta fall. Den som är sist upp förlorar).

Hoppas ni har det bra där hemma, snart ses vi igen. Bered er på många, långa kramar. Puss och kram och OLÈ!!!

//Nell Waller Sab 1922