De sista vakterna

Under dagens morgonvakt som egentligen är gårdagens nattvakt och dessutom den sista nattvakten den här resan, var det OFANTLIGT blåsigt. Gunilla seglade i snitt över 10 knop hela den 4 timmar långa vakten och troligtvis under vakten innan också. Detta innebar att vi skulle komma fram ganska mycket tidigare än vi hade hoppats på trots det någorlunda misslyckade försöket att få Gunilla att segla lite långsammare.

Försöket gick ut på att ta upp och beslå storseglet medan vinden försökte slita ner det igen och medan vågorna, strömmen och vinden tryckte båten framåt. Detta skulle göras medan vaktledaren vrålade danska order ingen vare sig hörde eller förstod ett ord av, men efter kampen mot storseglet där sex personer behövdes för att beslå babordssidan av storseglet på ungefär 30 min och fyra personer för styrbordssidan på ca 10 min, visade sig resultatet. Vi åkte en knop långsammare en innan fyspasset. I det stora hela: stormsuccé.

Därefter under dagen vaknar vi kl.11 av att midskepps sätter ankaret. Ljudet av kedjan som skrapar mot skrovet och motorn som dånar hade nog kunnat väcka hälften av StenaLine, men det var ändå dags att gå upp och äta lunch så ingen skada skedd. Det positiva med detta är att vi nu ligger för ankars precis utanför Danmark med land ett par hundra meter bort vilket innebär att vi nu har täckning. Detta i sin tur innebär att naturelever sitter tryckta i lilla mässen och i stress gör skolarbete som skall vara klart samma dag medan sjöfartseleverna ringer sina nära och kära och samtidigt oroar sig för sitt kommande slutprov i däckstjänst.

Vid det här laget har vår absolut sista vakt inleddes med att jag kommer spendera de kommande 4 timmarna i byssan som backis. För mig innebar det, det sedvanliga slagsmålet med diskmaskinen, karaoke med kockarna, ensam stressdukning och servering då den andra backisen lekte kurragömma efter soppåsar under 3 fikat, förhindring av att den stora kastrullen skulle svämma över med vatten då den skulle diskas och dränka byssan med tomatsås och vatten, bli itryckt resterna av morgondagens avslutnings efterrätt och att lyssna på när arbetsyrkan försöker finbeslå alla segel till oidentifierbara instruktioner från vaktledaren. Mot slutet av vakten var alla seglen mycket fint beslagna, masterna mycket fint brassade och efter att ha dansat gagnamn style som avlutning och lyssnat på babords eftermiddagsskämt lämnade arbetsstyrkan hälften (och den värsta) av kvajlningen till nästa vakt. Därefter firade vi friheten från vaktslaveriet med disko i stora mässen medan babord städade elevinredningen inklusive toaletterna.

Ellen