Det blir vad du gör det till

Solen går upp på morgonen och ner på kvällen, håller sin rutin precis som vi ombord på Gunilla. Dagen känns lite längre än natten, men ändå lyser månen upp med ett starkt ljus precis som solen gjort. Ibland kan man se en skugga i ljuset, antingen från en fågel eller från en i arbetsstyrkan som ska klättra upp i masten och göra vad man blivit tillsagd. Först rodgängare, sedan livbojsvakt och till sist utkik. Det är mina rutiner inatt. En halvtimme på varje och sedan om igen. Kan låta ganska trist, men som allt annat blir det vad man gör det till.

Halvvägs till Gavelstown och vi seglar framåt i mellan 7 och 8 knop. Vi håller bidevind och brassar lite när det passar. Det vi är ute efter att nå den perfekta balansen där bland annat segelyta, samt vindriktning ska klaffa perfekt. En ständig kamp. Eftersom vi igår passerade en frontpassage har vädret förändrats lite, vilket innebär att vi under vår vakt kommer behöva vända med vinden, men det passar egentligen oss ganska bra eftersom vi nu seglar i lite fel riktning. Men först, såsom alla andra vakter börjar ställer sig Hans i midskepps på halvdäck och säger de magiska orden i dialekt: ”God vakt, god frivakt, sla glas” och vips var vaken igång.

På utkik kan det hända mycket. Man kan se stora fartyg, mystiska varelser i vattnet, stark mareld, flygfiskar och mycket mer. Kanske om du håller lite extra mycket fokus och kisar med ögonen bara lite till kan du se något nytt. Kanske men bara kanske dedär djuret du verkligen ville se, eller något du egentligen inte vill se men bara måste öppna ögonen för. Ja det kan hända, men oftast händer det inte. Vad gör då att du trots de små oddsen ändå ställer dig längst fram i fören och kollar så noga du bara kan. Är du rädd för att du annars skulle blivit påkommen om du backar och sätter sig på en tross, eller har du hoppet uppe om att trots de små oddsen se något spännande?

Som rodgängare är din uppgift att styra så bra du bara kan. Kolla på seglen och anpassa din kurs efter det. Oftast har vi en kurs att segla efter, men eftersom vi nu seglar bidevind innebär det att man bör ha lite extra uppsikt. För om seglen skulle slå back kan man alldeles själv göra en stagvändning, vilket låter ganska imponerande, men det är inget man egentligen vill ha i bagaget. Som nästan alla andra segelfartyg är Gunilla lovgirig. Hon vill gå upp mot vinden, vilket också bidrar till att man bör vara lite obs när vi seglar bidevind.

Som livbojsvakt ska du i princip ha koll på vilka som befinner sig vart och se till så ingen ramlar över bord. Oftast är det ett ganska enkelt jobb, så man kan kolla ut över horisonten och prata med rodgängaren eller styrman så länge man sköter sin uppgift. Oftast brukar konversationerna vara ganska intressanta, för det är när man redan pratat om allt som man kommer på något nytt, och du har ganska mycket tid att prata om allt. Tiden bara försvann iväg och det blev dags för vaktavlösning. Och precis som alla vakter slutar ställer sig Lukas i midskepps på halvdäck och säger de magiska orden: ”God vakt, god frivakt, slå glas”

Ella Frisk

Sa2023