Det går i repris

Dagarna på Alanten är som vågor, de är likadana och det kommer alltid nya. Vågen innan är inte mer eller mindre speciell än vågen som kommer imorgon.

När du vaknar upp vet du inte om det är morgon eller natt, det enda du vet är att det är dags att gå på vakt. Du är lika trött som du var innan du gick och lade dig när du tvingar dig upp på halvdäck för att påbörja din vakt. Efter vakten slänger du i dig frukost för att sedan antagligen däcka med kläder på och ibland även med oborstade tänder.

Atlanten kanske låter hemsk och det är den. Tro det eller ej så finns höjdpunkter. Någon gång ibland tittar en val upp och ibland har vi tur och det nappar i fiskelinorna på akterdäck så Jesper med stolthet kan försörja hela båten.

Det mest spännande måste nog varit när vi såg ett blinkande ljus på natten mitt på Atlanten som inte fanns registrerat på radarn. Vi alla ville att det skulle blivit ett räddningsupprag. Dessvärre följdes detta av ett gäng besvikna elever då Torben gav oder att fortsätta seglingen som vanligt. Vi blev sedan tröstade av Jesper som berättade för oss att det var en oregistrerad väderboj. Även om vi inte fick en livshistoria behöver vi iallafall inte leva med att ha lämnat någon i nöd.

Men nu lika trött som alltid ska jag bege mig till min lilla koj, förmodligen utan att ha borstat tänderna och med kläder på för att sedan vakna upp lika trött...

/En trött elev med hemlängtan