Det gungar och det rullar. Och sen rullar det lite till…

Nedräkningen har börjat och det är endast ett dygn kvar tills vi når Madeiras hamn. Ett dygn som för oss innebär två långa vakter. Trots att det känns som vi varit till sjöss en evighet, är det ingenting jämfört med vad vi har seglat förut. Detta är något som vi diskuterat under våra många timmar sittandes på deck under natten. Det är lustigt hur mycket man vill komma i land efter fem dagar, trots att man har ett bagage fullt av långa sjöben. Det längsta var när vi korsade Atlanten på 17 dagar. Dagar som där och då snarare kändes som fem.

Utöver att sitta på däck och beklaga oss över hur länge det känns som att vi har seglat, har vi också diskuterat hur svårt det är att sova i våra kojer då det gungar så mycket. Man vaknar upp med blod i huvudet för båten har krängt åt ett håll, nästa dag byter man håll i kojen men då kränger båten istället ditåt.

Skämt åsido, vi har det jättebra och tycker inte alls så synd om oss själva som jag nu råkade beskriva det som. Alla är glada, taggade och förväntansfulla inför den nya hamnen som vi enligt kapten kommer fram till imorgon runt 09:00. Efter veckor av dåligt segelväder med rak motvind till och från, kan vi nu glädjas åt att se riggen besmyckad med alla båtens segel. Idag på vakt hade vi tur (eller otur) att föregående vakt redan satt alla segel så för oss var det bara att segla med i vågorna. Tre av oss fick istället vara inne för att inventera, sortera och stuva proviant ner i bänkar. När det blev gryning samlades hela arbetsstyrkan på däck där vi spelade frågequiz om båtrelaterade frågor. Min absoluta favoritstund på dagen är när gryning nalkas och natten håller på att bli dag. Man fylls med ny och välbehövlig energi efter att ha varit uppe sedan 03:30.

Vad som också ger extra glädje är de delfiner och valar som vi fick se idag. Direkt efter vakt hör vi ett skrik ”VALLL” och då är det bara att lägga benen på ryggen och springa upp på däck. Tyvärr var de inte så intresserade av att vara med på bild men när vi istället, femton minuter senare, hör ”DELFINER. JÄTTEMÅNGA” sprang vi återigen upp på däck. Mycket riktigt simmade delfinerna kring båten, och de var många.

Snabbspolning från klockan åtta imorse till nu, åtta på kvällen och jag gick precis av vakt. Nu väntar den kända ”hamnduschen” som genomförs av samtliga efter några, kanske några för många dagar utan att duscha. Hamnduschen har nästan blivit som en helig ritual, iallafall i min vakt som består av tretton tjejer. Det är en tävling varje gång vilka fyra som snabbast hinner ner och kan knycka åt sig en dusch. Resterande får stå på kö och vänta snällt. Nog skrivet om hamnduschen. Det jag nu längtar efter allra mest är att krypa ner i min varma koj, sluta ögonen och låta kroppen gunga och rulla med i vågorna. Och sen gunga och rulla lite till…

Klara Kyldahl SAB1922