Doft av regnskog och stadsliv efter Atlanten

En ankomstdag med äventyr i skyfall och palmer högre än stadens rangliga gamla hus och butiker med färgglada kläder. Här går vi på gator med historia i varje steg och äter mat med smak i världsklass efter en lång resa över Atlantens blåa hav.

Land i sikte! Två veckor på Atlanten var 14 långa, men mycket snabba, dagar av slit, plugg, skratt och minnen för livet. Havet hade gått från att vara blåare än självaste primär färgen till en turkos färg du bara ser på film. Nu har vi lämnat havets nyanser och tagit oss igenom floden som lett oss till Paramaribos kaj.

Nattvakten gick snabbt när mycket skulle förberedas inför lots. Det var brassning av rån; de stora trä plankorna som segel hänger ifrån. Röster blandades med rop som nästan blev

melodi, “Ett, två, hiv!...Ett två hiv!” och “Stå i barbord storövermersbrass!”. Det var pizza som lagades i den stora ugnen med skinka och ost. Där kämpade backisarna för att få klart allt till nattfikat i byssans ångande värme. Kvajling till perfektion och elva trötta elever uppraddade på barbord sida, tysta, stilla och fyllda med en förväntansfull blick. Snart i hamn. Lotsen körde upp längs båtens reling och en man i blå tröja gled på smidigt. Lotsbåten försvann sedan tillbaka in i mörkret lika snabbt som den kom.

Efter våra fyra timmar lämnade vi över vakten till 4-8. Några gick och la sig, andra kunde inte släppa tanken av att vi nu klarat av Atlanten och tvingade sig själva att stanna uppe för att känna lukten av regnskog och land. De som var på backen fick se fem små fåglar sittandes på en rad längs den vajer som stöttar upp klyvarbommen på stybord sida.

Purrade med frukost och lunch i stora mässen var första gången på två veckor och konversationer fyllde luften där frivakten pratade om planerna för dagen. Olika grupper med 6 personer eller fler skulle skapas utifrån vad alla ville, gemensamt var i alla fall McDonalds. Midskepps, som skulle få vara ensamma på båten och arbeta, städa samt sitta fartgsvakt var i full fart med allt som skulle bli gjort. Samtidigt slogs alla om resterna från Atlantens alla måltider.

“Migration-bilen” som ger oss tillstånd till att gå i land kom tidigt och snart stod vi alla redo för att upptäcka och utforska den spännande och häftiga huvudstaden. Vi var tvungna att ta bussen genom hamnen och visa kopior av pass vid gaten. Därefter var vi fria att fortsätta på egen hand. Innan McDonalds var det religiösa och historiska byggnader, intervjuer och vandring genom staden som stod på mångas listor. Då kinesiskt nyår var natten till vår ankomstdag var mycket stängt, men att utforska staden och handla allt det där man saknat på Atlanten var fortfarande möjligt. Ju längre man gick kunde man se diversiteten av

människor och kulturer. Ett hinduiskt tempel till en synagoga, moske och katedraler i vackra färger. Bakom staden bor en lika stor diversitet i ett grönt land med högt sträckande träd.

Människorna här verkar leva utan problem tillsammans och är även glada över att se oss som besöker.

När timmar gått och skyfall översvämat gator mellan trähusen var det dags att vända tillbaka hem till Gunilla. Några få med krafter kvar gick tillbaka, andra som tagit sig längre bort kom åkandes i taxi. Tillbaka på båten strömmade folk till elevkylen. Micron gick på högvarv med popcorn och mat som blandades och skapade en konstig lukt som spred sig från byssan till lilla mässen. De på vakt kunde bara sucka när popcornen förflyttade sig mellan lilla mässen och stora mässen där Maze Runner precis startat på Tv:n.

Efter en lugn dag i staden och en mysig kväll var det dags att gå till kojs. Imorgon väntar en lång dag framför oss med purrning redan vid fem för att sedan vara på skolbesök vid sex. Innan jag går och lägger mig vill jag hälsa grattis till min mamma som fyller femtio år idag!

Lova Isdahl