Doften av…

Juste, det var så det luktade. Det finns alltid dofter som påminner en om olika saker. En lukt som sveper förbi kan skapa en snabbfilm av minnen även fast det vara flera år sedan man senast kände doften.

Precis så är det på Gunilla. Det känns underbart att vara tillbaka, men det väcker även många känslor. När jag sätter mina fötter på båten fylls jag av en speciell känsla. Jag känner doften av glädje, doften av nyfikenhet, doften av fyra redan avklarade månader ombord och nu väntas det ytterligare två.

Många dagar ombord flyter ihop men ändå visste jag precis vilken dag det var idag. Jag kände lukten av stekfrukost enda ner till min hytt. Det betydde att det var söndag och att jag som backis skulle få det lite mer att göra under vårt pass mellan 8-12. Efter vaktavlösningen klockan 12:00 fylldes hela elevinredningen av doften från solskyddsfaktor. På söndagar har vi inga lektioner så det var äntligen dags för alla som hade frivakt, att få lägga sig på backen och njuta av att havet var någorlunda stilla samtidigt som solen tittade fram. Något som är mindre roligt men nödvändigt är de säkerhetsövningar vi alltid gör på söndag, denna gången var den brandövning med rökdykare och allt gick som det skulle.

Efter en lång överläggning mellan rektor, kapten och andra viktiga människor har de kommit fram till att forfarande ha Jamaica som slutdestination. Säkerhetsläget i landet har varit kritiskt, vilket har gjort att skolan har kollat efter andra hamnar att gå till men samtidigt följt nyheterna om Jamaica. De har bestämt sig för att ge Jamaica en chans men att reglerna för oss elever kommer vara väldigt strikta för vår egna säkerhet. Vi kommer förhoppningsvis fram imorgon som planerat men efter ha gjort en omväg runt Kuba då de inte visste om vi fortfarande skulle till Jamaica och ville ha fler valmöjligheter så ligger vi lite efter i tidsplaneringen.

Men nu känner jag äntligen lukten av popcorn i korridoren så det är dags att dra sig mot stora mässen för att se en mysig film innan jag ska gå på vakt igen.

Styrbord, Victoria Gomér